Följt av väldigt många fler… men bara lugn – ingen orsak till panik… Quill är inte träffad, hon har bara somnat vid mattes monotona plockande av humleskotten som skjutit upp ur jorden och blottas vartefter vi lyfter bort täcket med hösilage under humlestörarna.
Mörkret under täcket har bidragit till att humleskotten blir milda i smaken när vi på kvällen avnjuter dem efter ett lätt uppkok. Annars så kan skotten smaka lite beskt och litteraturen föreslår ibland att man kan sätta hinkar över både dessa och många andra perenna grödor som åtgärd mot detta. I Sverige har det kanske aldrig varit någon storsäljare i grönsaksdiskarna men i många andra länder har både humleskott och vårens späda humleblad länge varit efterlängtade vårprimörer och fortfarande idag säljs blekta humleskott på vårmarknaderna i både Belgien och Italien.
I Sverige finns ju annars en lång, drygt 600-år gammal, tradition att odla humle – och som periodvis var lagstadgad i syfte att förse kronan och befolkningen med humlekottar till ölbryggningen. Ölet har ju varit vardagsdryck i Norden sedan bronsåldern – näringsrik törstsläckare som också gav mättnad – även om humlen kom till oss först under medeltiden. Alkoholen bidrog säkert till populariteten, även om halten bara låg kring 2% dvs som lättöl, men det fanns fler anledningar till den höga konsumtionen. Man åt mycket saltad mat så det behövdes mycket dryck där ölen hade god smak, bra hållbarhet, genom humlens konserverande verkan, och var ”renare” genom sin jäsningsprocess. Dricksvattnet var ofta förorenat på den tiden. På t.ex. Solberga nunnekloster på Gotland dracks fem liter öl per person och dag.
Vi kan tycka att det låter tokigt att på det viset ”gå över ån efter vatten”, men på flera håll i världen idag finns motsvarande exempel – Coca-Cola är lättare och billigare att få tag på än rent dricksvatten i t.ex. vissa delar av Mexiko. WHO anger att 2,1 miljarder människor saknar kontinuerlig tillgång till rent vatten i hemmet och 160 miljoner tvingas hämta orenat vatten. Ett av de 17 hållbarhetsmålen som Sverige tillsammans med 192 andra länder skrivit under på är ”Rent dricksvatten och sanitet till alla”. Orsaker till bristen på dricksvatten är många; städer och infrastruktur byggs ut på bekostnad av grundvattentäkter, ökad och ineffektiv bevattning av jordbruksmarker och föroreningar från industrier är några av orsakerna. I Sverige bidrar vi genom vår import till att situationen ibland förvärras, exempelvis kommer en del av våra importerade livsmedel från områden där man redan har dåligt med dricksvatten. I Kaliforniens Central Valley odlas mandlar och pistagenötter med konstbevattning från upp till 600 m djup. Vi importerar 6000 ton därifrån och där varje mandel kräver 5 l vatten. Dessa besprutade odlingar har förödande konsekvenser för boende i hela delstaten, grundvattnet, marken och andra odlade grödor, medan det finns ekologiska och fair-trade märkta odlare som levererar nyttigare nötter och som stödjer befolkningen i t.ex. Uzbekistan men som förstås är dyrare och där transporterna givetvis kvarstår som en hållbarhetsfråga.
I Sverige dricks 25 liter flaskvatten per person varje år trots att det är minst 250 gånger dyrare, kräver 300 gånger mer energi, genererar mer än 300 gånger mer koldioxid, levereras i miljöbelastande förpackningar och har ofta högre halter av bakterier och/eller överskridna rekommenderade gränsvärden av andra ämnen jämfört med kranvatten. Där kan man verkligen prata om att gå över ån efter vatten.
Det återstår att se hur vi ska förhålla oss till vårt dricksvatten de närmaste sommarmånaderna. Nästan halva Sverige, ifrån oss och söderut, har i dagsläget ett underskott på grundvatten i de ”små” magasinen (ytliga snabb-påfyllda källor där oftast privata brunnar tar sitt vatten) och sydöstra Sverige upp till Gävle har även lägre än normalt även för de ”stora” magasinen (djupa, långsamt påfyllande i grusåsar där kommunalt vatten oftast tas) och bevattningsförbud gäller redan på Gotland. Med tanke på att det går åt 400 l vatten för att odla ingredienserna, samt i processen att framställa 1 liter öl, så tror jag att vi stannar vid årets humleskott samt möjligtvis att, för att lugna sinnet efter tanken på de utmaningar som ovan målades upp, den historiskt erkända dekokten av humlekottar får en renässans. Kan det faktiskt vara så att Quill med sitt välutvecklade luktsinne redan har erfarit humlens rogivande substanser snarare än att det var mattes monotona gårdssysslor som vaggade henne till ro?