Hur glad blir man inte av en tussilago som lyser upp nere i dikeskanten? Hur glad ska man då inte bli av hundratals små tussilagos som lyser upp som små solar och bildar en alldeles egen liten solallé i allén, dvs uppe på dikeskanten i den redan 300 meter långa björkallén? Dessutom sägs tussilagons tidiga blomning vara viktig för, bland andra, våra tambin.
Så gick tankarna när den ena tussilagon efter den andra grävdes upp från en åker som några dagar senare skulle plöjas upp och där blomman för övrigt pga sina djupgående stamutlöpare kanske snarare betraktas som ett ogräs. Nu får de, bara ett par meter därifrån, en ny garanterat uppskattad och mer bestående hemvist. Den något strama allén med tussilago i mjuk givakt avslutades med små mer spontana tussilago-öar runt omkring gårdstunet.
Förutom den visuellt upplyftande effekten under vårpromenaden så bidrog flytten också till att vi fått närmare till delar av husapoteket. Man kan tycka att namnet tussilago låter som ett smeknamn på något kärt, som en florans kisse-miss omskrivning av hästhov som den också heter och kallades förr i folkmun eftersom bladen ansetts likna avtrycket av en hästsko. Men faktum är att tussilago är det korrekta förnamnet i det vetenskapliga namnet ”Tussilago farfara” där epitetet farfara är namnet på blomman i Toscana. Tussilago kommer direkt ifrån latinets ”tussis” och ”ago” som översätts med ”hosta” och ”fördrivare”. Så om vårens hosta inte gav med sig så kunde bladen förr användas i en dekokt som medicinering. Lite motsägelsefullt så röktes även bladen som tobak mot hosta och astma enligt Linné, vilket även var en känd metod redan hos romarna. Då tussilagons blomma är så behagligt lik en liten sol så finns dock kanske risken att ovanstående medicinaleffekter kopplas ihop med namnet på solens synliga yttre atmosfär – korona, och vips så har vi fått lite ”alternativ fakta”. Så sprid nu inte detta inlägg till Donald i dessa host-känsliga tider – då riskerar vi nämligen dels att hans uppköpare dammsuger den svenska marknaden på tussilago och dels att en stor del av hans landsmäns väl och ve äventyras eftersom tussilagon innehåller pyrrolizidinalkaloider, vilket är ett mycket kraftigt gift som påverkar levern i större doser.
Bättre är det då kanske att, som förr, använda tussilagon till fnöske för att få fart på eldstaden i kammaren och på så sätt undvika förkylningen när vårvinterns kyla inte ger med sig.
Oavsett vilket av ovanstående syften som ni har i åtanke om och när ni ämnar plocka med er några exemplar från allén så kom ihåg att ni först försäkrar er, genom ett samtal med någon representant för invånarna i våra bi-samhällen, att de verkligen har tagit allt vad de vill ha därifrån – våra pollinatörer går nämligen alltid först.