Ofta inser man att stora bedrifter är ännu mer berömvärda när man själv provar på något liknande. Nu vill vi inte påstå att arbetet med att mura upp storstugans källare, ur de flesta aspekterna, varken kan eller bör jämföras med uppförandet av faraonernas pyramider i Egypten, men det finns frågeställningar som åtminstone får en att inse vilken oerhörd bedrift det är att pyramiderna fortfarande står där efter 4 500 år och ännu mer förbluffad blir man när man ser med vilken precision dessa har byggts, vilket säkert också är en av förklaringarna till att de faktiskt står kvar.
När vi rev källarväggarna på storstugan upptäckte vi att sockeln som de hade murats på inte var plana. De lutade så mycket som 260 mm från högsta till lägsta punkt vilket är över en sträcka på endast 15 m. När jag, med ett förvissa alldeles för kort men ändå modernt vattenpass, försökte bygga upp en ny gjutlåda för att korrigera felet med en ny pågjutning så blev avvikelsen fortfarande 30 mm. Hmm, hur ska man mäta bättre? Då tänkte vi på egyptierna… de lär ha huggit ut vattenkanaler i berggrunden och sedan låtit vattenytan bestämma grundplanet. En vattenyta är ju plan över dessa avstånd. Vi hade ingen lust att bila ur kanaler i sockeln men med en vattenslang fylld med vatten som hålls med ändarna uppåt vid vardera kortända på huset så borde man få exakt samma höjd… om det inte finns gömda luftbubblor förstås. Efter sju genomspolningar för att få bort eventuella luftfickor och sju olika mätvärden på ±30 mm så gav vi upp och beställde en nivå-laser som visar en våglinje som avviker maximalt ± 2 mm på 10 m. När hela lådan av plywood nu väl kommit på plats, med lite ytterligare precisionsförlust genom snickarglädje, så verkar det nu skilja 8 mm mellan högsta och lägsta punkt. Omsatt till Cheops-pyramiden med sitt största avstånd på 325 m så skulle det bli 173 mm… Tur nog så var det inte vi som hade det uppdraget och felet i verkligheten är mindre än 15 mm… utan laser!! Pyramidens längd och bredd är 230m och skiljer sig åt med endast 20 mm, sidorna vetter mot de 4 väderstrecken med en avvikelse på mindre än en 20-dels grad och sidornas lutningar avviker från varandra med mindre än en 60-dels grad. Hur gjorde de?
Ny teknik i all ära, men att lära av varandra och av historien är svårslaget. Storstugan blir nog inte världens åttonde underverk och vi och kommande generationer på Ranbo får nog vara glada om den står ett par hundra år till efter denna renovering.