På hösten är det ju så uppenbart att växterna avstannar markant i tillväxt, men det är framför allt bara vad som syns ovan jord. Energin går nu nämligen till rotsystemet under markytan som fortsätter utvecklas i princip tills tjälen sätter stopp. Fler och fler uppmärksammar trädgårdsmästarnas råd om att utnyttja denna underjordiska tillväxt och i högre utsträckning höstplantera fleråriga växter, och då speciellt lövfällande träd och buskar. När våren väl kommer har de höstplanterade växterna redan hunnit etablera sig i jorden och kan lätt ta upp fukt när tjälen släpper och får många veckors försprång jämfört med de som planteras på våren.
Vid plantering på våren så är risken också större för att tillfällig torka ska skada växten eftersom den samtidigt tvingas kämpa febrilt för att etablera sitt rotsystem för att hänga med i den snabba energiexplosionen på våren. Höstplantering ökar därmed sannolikheten för en lugnare vår-start och överlevnad för både växten och även för oss odlare som då inte behöver vattna i samma omfattning.
På Ranbo har vi hörsammat råden och den här dagen fick 50 av alla fjolårets sticklingar från olika bärbuskar äntligen en permanent hemvist. Efter ett år i kruka är de fortfarande till synes tämligen små och taniga ovan jord men har relativt sett ett välutvecklat rotsystem som vi nu med höstplanteringen hoppas ska få en extra skjuts innan vinterstormarna sätter in. Förhoppningen är att de till våren – även om var och en fortfarande är liten – tillsammans ska bilda en ”mur” mot köksträdgården och mot kommande vårvindar friska.