Vår vän Basia, sedan flera år hemmastadd i Brasilien, var på Sverigebesök och följde med på en, för henne, exotisk skogspromenad.
Basia som har flera års erfarenhet av att både bo, och leva av frukterna, i Amazonas djungel, återupplever och slås under promenaden av det bestående i, och den möjlighet till fast relation med individerna i skogen som den relativt långsamma tillväxttakten i vårt landskap möjliggör. Detta till skillnad från djungeln där tillväxttakten är så enorm att allt är i ständig förändring och som hon beskrev det ”där ett odlingsprojekt, i dubbel mening, snabbt ”växer en över huvudet”.
Men även här i gamla Svedala så kan det ju växa så det knakar och när dessa gula små skatter, kommer från ingenstans och faktiskt växer fram ”som svampar ur jorden” så förvånar ju även den nordiska växtkraften.
Till skillnad från vad Brasiliens nya president uppmuntrar till, så gjorde vi en mycket försiktig, selektiv avverkning, där framtida tillväxt säkrades och trots det så hade vi ändå, på en och en halv timme, samlat ihop ett rejält vinterförråd och hoppas med detta nu inspirera fler till att ge sig ut på exotiska skogspromenader i Hälsinglands skogar.
Att plocka mango och papaya ifrån träden direkt utanför husknuten kan låta exotiskt för oss, men även om gräset är både längre och grönare hos grannen i det här fallet, så kommer Basia garanterat snart sakna kvällens omelett med smörstekta kantareller, när hon hemma igen får nöja sig med ännu en vanlig frukt.