Publicerat

Fint inför adventsfikat

Julia på nymålade trappen, fint ska det vara när vi under de tre första adventshelgerna i december slår upp portarna till boningshuset för Adventsfika och En liten Adventsbod med hantverk från trakten (lö-sö kl 12-16). Förhoppningsvis kommer trappan vid det laget vara vit av ett snötäcke och troligtvis kommer portarna snabbt stängas efter varje besökare för att bevara värmen från brasan. Helt klart är dock att besökare kommer behöva lotsats fram av ljusmarschaller som lyser upp i vintermörkret för är det något vi med säkerhet vet är att solen går ner omkring 14:35 dessa decemberhelger.

Publicerat

Naturlig ”ringmur” kring urskogslik miljö

Den steniga terrängen på vägen upp till Ranboberget är som en väldig skyddsmur för alla växter och djur på bergets topp och har möjliggjort ett tämligen fridfullt liv utan avverkningsinsatser för de 200-300 åriga tallarna och andra växter i området. I den urskogslika miljön trivs också många fågelarter, bland annat spillkråka, hackspett, slaguggla, ormvråk och fjällvråkar. Som ytterligare förstärkning till den naturliga ”ringmuren” har ett kyrkreservat runt bergstoppen inrättats som gör att urinvånarna ”kan sova lite extra gott om nätterna”.

Publicerat

Skönt att kunna förlita sig på att naturen sköter sitt

Vitkålsbladens tillväxtsprocess är inte så enkel att förstå ens när vi har exempel på alla dess utvecklingsstadier mitt framför näsan på oss och det är lätt att identifiera sig med Quills imponerade blick över Julias utredning om hur dess 30-talet lager av ”lapp på lapp men ingen söm” bildas. I stunder som dessa känns det lämpligt att bara förlita sig på att naturen sköter sitt. Tidigare oro och funderingar kring bladens långsamma tillväxt under juli månad kan vi också lägga åt sidan, för enligt någon naturlag så blir vitkålsplantans ämnesomsättning optimal för snabb tillväxt i takt med mörkrets inbrott i augusti. Det finns studier som visar att dess ämnesomsättning och därmed näringsinnehåll också påverkas av ljusförhållandena en tid efter skörd och exempelvis är produktionen av vissa aromämnen, som påverkar både smak och fungerar cancerhämmande, som störst ifall den normala dygnsrytmen (och temperaturen) bibehålls efter skörd. Ännu verkar det inte ha bevisats, men snart påstår de väl att näringssammansättningen även påverkas av tiden på dygnet och att salladen t.ex. inte bör plockas till nattmackan.

Publicerat

Höstens gemensamma middagar

På hösten och vintern visar kanadagässen upp ett starkt flockbeteende… tillsammans hjälps de åt med att vakta ungar och turas om att hålla vakt medan resten av flocken betar gräs. Sedan 1930 och ända fram till 70-talet utplanterades Kanadagässen i omgångar framförallt i södra Sverige men de har med tiden blivit allt vanligare utefter Norrlandskusten och sporadiskt även i Norrlands inland. Det moderna jordbruket med stora arealer av gräsfält, rötter och örter gynnar Kanadagässen och de drar sig inte för att under dagtid flyga tämligen långa sträckor till ”middagsbordet” för att till kvällen ta sig tillbaka till övernattningsplatser på öppet vatten. Gissningsvis drar sig den här relativt stora flocken på kvällskvisten tillbaka till Florsjön, Bergviken eller så föredrar de kanske havsutsikt. När kylan på allvar kommer till Norrland så sveper dom iväg med sina stora vingar (upp till 185 cm i vingbredd!) till sydligare trakter. Speciellt Skåne är en populär övervintringsplats och här stannar uppskattningsvis 25000 gäss, medan en hel del andra föredrar Danmark eller Tyskland. Var någonstans i världen var då artens ursprungliga häckningsområde?… ledtråd – lyss till namnet!

Publicerat

Blåbärsrisets solskyddsmedel

Blåbär som förbereder sig för vintervilan. Till skillnad från lingonris, ljung och andra risarter som ofta behåller sina gröna läderartade och styva blad under vintern så tappar blåbärsriset sina betydligt tunnare blad för att klara av vinterns kyla och brist på vatten. Precis som för lövträden så minskar klorofyllproduktionen efter ett genetiskt mönster med förväntad lägre ljusmängd på hösten, för att maximera energileveransen till rötterna inför vintern.För de flesta lövträd sker sänkningen av det gröna klorofyllet till så låga nivåer att karotenet i bladen (samma färgämne som i morötter) dominerar och ger dem en gul färg. Så lågt sjunker inte klorofyllnivån i blåbärsris. Däremot så bildas på blåbärsbladen (liksom hos vissa lövträd) ett cellager vid bladskaftet som stramar åt och begränsar sockerflödet in i stammen till den nivå som är optimal för förväntad ljusnivå. Om det nu råkar bli väldigt mycket sol så kommer den sänkta klorofyllhalten inte kunna ta hand om solenergin och risken för överhettning är stor vilket skulle döda bladen i förtid. Men den förhöjda sockerhalten, pga åtstramningen vid bladskaftet aktiverar då istället en produktion av ”solskyddsmedlet” antocyanin – ett lila-rött färgämne (samma pigment som gör vindruvor och äpplen röda). Mängden ”solskyddmedel” ökar ju soligare och torrare det är – och vi får alltså större möjligheter att njuta av de röda mattorna av blåbärsris … tills den dag frosten tar sitt grepp om naturen – då faller bladen till marken och den långa vinterdvalan kan börja!

Publicerat

Sviterna efter skogsbranden

Sviterna efter skogsbranden för elva år sedan är fortfarande märkbara. Efter flera stekheta dagar slog ett åskoväder till på eftermiddagen den 8 juli 2006 och ett blixtnedslag på Ranboberget orsakade en brand som snabbt spred sig i den torra bergsmarken. Det tog närmare fem timmar innan ett 20-tal personer ifrån räddningstjänsten fick branden under kontroll. Ett område på norra sidan av Ranboberget, med bland annat flera 200-300-åriga tallar eldhärjades och brandfältet kom här att få stor påverkan på skogens utveckling. Både brandberoende och brandgynnade växter och djur, exempelvis vissa skalbaggsarter med utvecklade ”IR-detektorer” som sinnesorgan var på plats i den brända veden redan efter några timmar. Myrstackar som ofta pyr länge efter en eldhärjning fortsätter att under relativt lång tid fungera som värmekällor för brandgynnade arter. De nyinflyttade insekterna drog i sin tur till sig hackspettar och andra fågelarter. Värmen och näringsämnen fick fart på fröer som blåste in och på fröbankar i marken och efter en tid började gräs, ljung och pionjärträd såsom björk att växa upp. Det kommer dock dröja många, många år till innan någon större mängd med granar kommer kunna skådas i området.

Publicerat

Småbrukarkurs i ekologisk odling och hållbarhet

Under det kommande året får vi ynnesten att, med Anders Persson som kursledare, lära oss mer om ekologisk odling i småbruk. Kursen ges av Hälsinglands utbildningsförbund och har planerats i samverkan med bland annat Sveriges Lantbruksuniversitet. Fokus kommer vara på planering av större odlingar, förvaring och förädling. Även en del omvärldskunskap ingår där vi utifrån ett bredare perspektiv studerar hur social-ekologisk och teknologisk resiliens kan byggas upp i lokalsamhällen. Vi har också en egen liten förhoppning att, under kursen, få lära oss måla en Lilla Fridolf, kanske med en lika förbluffad min som vi själva hade då vi i växthuset fick ta emot den stora nyskördade gurkan. Japp vår kursledare har många strängar på sin lyra, bl.a. har han varit tecknare till Lilla Fridolf, 91:an Karlsson m.m. Lika häpna som vi blev över den välvuxna gurkan blev vi också över nyheten att den lilla moroten i Anders andra hand är hårdvaluta i restaurangbranschen – en av höstens heta trender i Stockholm… är det månne en smart lobbyinsats från Anders och andra jordbrukare som, pga av den kalla sommaren, har precis just bara små morötter att erbjuda. Den som vill vara med och överraskas av fler fantastiska grönsaker är välkommen till söndagens skördemarknad på Tjärnvik gård i Vågbro (vid Skärsåvägen, kl 11-15, den 24 sept)

Publicerat

Gräsgator i skogarna

Gräsgator som plöjer sig fram genom skogarna – en vacker symbol för livets, eller kanske vardagslunkens, långsamma kraft. Artur Lundkvist uttrycker i diktsamlingen ”Liv som gräs” (1954) parallellen med orden ”Gräset arbetar outtröttligt och tvekar aldrig, det spränger sig väg eller klättrar över och på alla hot svarar det med att växa”.

Publicerat

Kura skymning med nära och kära

Med flaggan i topp inleddes 75-års kalaset för Mona, hitrest från Uppsala. Hennes barn hade hyrt Ranbo för att tillsammans med närmaste släkten fira denna högtidsdag med middag i matsalen, guidad tur i Mamsells och besök hos djuren för de minsta. I kaffestugan fortsatte firandet med tårta och fiolmusik framför en sprakande brasa. Höstmörkret som på kvällen omsluter den gamla drängstugan tenderar att bidra till myskänslan. Att bara, såsom så många sällskap i generationer tidigare, låta stillheten falla runt gården och tillsammans med nära och kära ”kura skymning” framför fladdrande stearinljus och goda historier.

Publicerat

Dimma över Färgeriån

Dimma över Färgeriån. Namnet på ån kommer – föga överraskande – av den färgerianläggning som på 1730-talet anlades vid Flors linnemanufaktori en bit nedströms. Här färgades vissa färdiga linprodukter men oftast var det garn som färgades i rött, blått, gult eller svart för att sedan användas som inslag i tyger. Färgeriet var en av manufaktoriets tidigaste byggnader och omfattade ett stort tvåvåningshus med lokaler för färgerihantering, tryckeri och boende. Färghanteringen sågs som en av de viktigaste funktionerna i linneproduktionen vilket återspeglas av lönerna där ersättningen till ansvarig färgare, var den högsta bland alla arbetarna. Med tanke på produktionens omfattning så kan man föreställa sig hur Färgeriån på sin väg mot Florsjön inte bara tecknade sig så här måleriskt med tidig morgondimma utan också, med alla ”färger-i-ån”, formade ett uppseendeväckande kulört penseldrag genom landskapet.