Gräsgator som plöjer sig fram genom skogarna – en vacker symbol för livets, eller kanske vardagslunkens, långsamma kraft. Artur Lundkvist uttrycker i diktsamlingen ”Liv som gräs” (1954) parallellen med orden ”Gräset arbetar outtröttligt och tvekar aldrig, det spränger sig väg eller klättrar över och på alla hot svarar det med att växa”.

