Getter i björkens topp

Getter klarar sig på hö och lite spannmål men är i hög grad busk- och bladätare och viktigt för deras välbefinnande är tillgång till sly och bark. Detta står att läsa i kursboken Husdjur för husbehov.

Den här dagen fick vi sannerligen se prov på deras effektivitet när de på bara några timmar satte i sig hela den fällda björkens bladkrona. Samma prov på deras effektivitet när det gäller denna diet såg vi också resultatet av lite överallt i form av ringbarkade träd. Om de tuggar sig in till veden, xylemet runtom på stammen så har de gnagt av tillväxtskiktet, kambium och definitivt det där utanpå liggande silskiktet, floemet. Det mesta av vatten- och mineraltransporten i trädet sker i veden så det är inte katastrofalt, men eftersom förflyttning av socker och andra näringsämnen sker i floemet så är det kört i alla fall på sikt. Trädet riskerar en kommande säsong utan lövsprickning och en tynande tillvaro. Och ja, björken på bilden var rejält ringbarkad.

Från detta inser vi att om getternas promenadstråk riktas åt ”rätt håll” så kan man riktigt se hur snabbt de skulle gallra bort sly och bidra till vackra skogsstråk runt gården.

Men det är lika lätt att också föreställa sig hur de på bara några minuter skulle kunna ringbarka alla de nyplanterade fruktträden på Ranbo och hur bärbuskarna i ett nafs skulle kunna försvinna … De kraftiga björkarna med grov bark får säkert vara i fred men en buffé på björkalléns yngre bestånd skulle säkert sitta fint.

Hur frestande det än är så får vi nog allt läsa på lite till innan vi törs välkomna denna väldigt karaktärsfulla lilla varelse till Ranbo.