På 1970-talet var det populärt att odla potatis i villaförorterna som markberedning till gräsmattorna. Idag finns det många som förbereder frukt- och bärodlingsytor på samma sätt genom att plantera potatis som ska luckra jorden och hålla rotogräs borta. Inspirerade av detta så tänkte vi att man kanske kan bredda användningsområdet ytterligare. Så i våras satte vi igång ett projekt för att se om potatisodling även kunde hjälpa till att få ordning på ytorna runt Kaffestugan där i och för sig vackra men ack så invasiva lupiner hade fått fäste. Förhoppningen var att denna form av markberedning även skulle kunna ge de svårstoppade lupinerna en match och därmed istället ge bra förutsättningar för en större mångfald av blommor och fleråriga grönsaker. Så lupinrötter grävdes bort och marken täcktes med papp och hösilage. Några hål gjordes med spett där groddade potatisar lades ner och sen lämnades allt åt sitt öde. Ingen bevattning eller annan hjälp ifrån oss bidrog till att överraskningen blev extra stor när, plötsligt, potatisblast börjar titta upp lite överallt… medan lupinerna lyser med sin frånvaro. Så i år blir det alltså en rabatt i 1600–talets slotts- och herrgårds-stil – där potatis, genom Olof Rudbeck d.ä. försorg, ofta odlades som prydnadsväxt för sina vackra purpurfärgade blommors skull. (Ni kommer väl ihåg att det var ju först på 1740-talet som Jonas Alströmer och Eva Ekeblad populariserade potatisen för mat och brännvin). För även om vi idag vet att potatisväxtens verkliga värde finns under jord och att det därmed är frestande att gräva upp pärerna så vill vi ju inte röra runt i den marktäckande pappen och riskera att väcka de lupinfrön och rötter som förhoppningsvis är på väg att somna in för gott.
En Annorlunda Hälsingegård
