Under den dryga månad som gått sedan vi planterade ut vårens uppdrivna småplantor på friland har känslorna stundtals pendlat mellan ånger och uppgivenhet när nya köldnätter hela tiden dykt upp från ingenstans i SMHIs prognoser och även i verkligheten avlöst varandra. Tidigare säsonger så har plantornas föregångare av olika anledningar ”curlats” hemma på gården ytterligare ett par månader innan vi släppt taget om dem och de fått prova på friheten ute på friland.
Vetskapen om alla nya projekt som skulle dras igång i maj i kombination med det fullproppade växthuset och några dagar av förtroendeingivande aprilvärme fick beslutet om utflyttning att verka som klokt övervägt. Jordvärmen i de upphöjda bäddarna hade då kommit upp i närmare 8 grader och det kändes under dessa omständigheter tryggt att sänka ner de små liven så att de kunde sträcka ut sina små fötter. Vartefter kylan kom tillbaka, gradvis mer och mer överbäddade med halm och fiberduk så kunde vi till slut inte mer än att vända dem och köksträdgården ryggen och hoppas på det bästa under alla de kyliga veckor som följde. Det var först häromdagen när solens strålar återigen vann över nordliga vindar och äntligen värmde upp luften så pass mycket att det kändes motiverat att ta promenaden ner till köksträdgården och börja våga lyfta upp lagren av täcken.
Det var med stor bävan som det ena täcket efter det andra lyftes bort. Till vår enorma glädje fick vi återse majoriteten av de små liven fortfarande i livet. Medan endast ett litet fåtal kålplantor hade fått ge upp för gott så hade en stor del nöjt sig med att bara stanna upp i tillväxten ett tag, och ännu fler hade passat på att ändå växa till sig på bredden och blivit mer robusta av utmaningen. Speciellt överraskade bondbönorna som nu till och med börjat blomma liksom de stabila sockerärtorna och löken som utan att tveka fortsatt skjuta i höjden så gott de kunde och faktiskt tagit taket med sig. Lite på efterkälken men ändå tydligen inspirerade av sina kaxiga äldre artfränder så överraskade även fröerna av sockerärtor och bondbönor som grott och börjat växa så smått.
Var dessa tidiga utplanteringar värt alla oroliga stunder och kommer vi göra om dem nästa år? Återigen absolut ja! Efter denna säsong har vi ju fått blodad tand och så länge vi har halm eller gammalt hösilage på gården till de små liven som täcke och ”krockkudde” mot kyla och hagelstormar så kommer även vi, till skillnad från vissa kvällar denna säsong, utan någon större oro kunna bädda ner oss själva och somna gott under isolerande täcken till dessa vackra stjärnklara, men kalla vårnätter.