I den så kallade klimatpyramiden, den klimatsmarta variant av den klassiska matpyramiden, införd av bl.a. SMHIs väderman Pär Holmgren, avser man med begreppet ”nödmånader” – månaderna mars till maj då förrådet av svenska färska grönsaker börjar ta slut.
Under året som gått har vi försökt lära oss att klara oss på gårdens grönsaker och när vi den här dagen städade ut det i höstas, på grönsaker, så välfyllda rummet i Mamsells så kunde vi konstatera att det, på våra breddgrader, snarare är juni som borde få epitetet nödmånad. Ännu så länge har sanden i grönsakslådorna tillsammans med nattkylan räddat flertalet färska rotsaker från att mjukna eller börja på ny kula och skjuta nya skott.
Och om ordet nöd ska ges den kritiska innebörd som flertalet av våra förfäder sannolikt la i begreppet, så borde nog inte ens juni månad behöva dras ned i detta sorgliga töcken. De skulle säkert skaka på huvudet och snarare tycka att ett förråd med mjölksyrade grönsaker, torkade frukter och bär tillsammans med juni månads ymniga resurser i skogens skafferi minsann får heta duga.
Kanske vi kan gå så långt till att faktiskt bestämma att juni därmed får epitetet ”duga-månad”, på sätt och viss mat-årets sista månad innan klimatpyramidens så kallade ”primörsäsong” tar vid med frossande i nyskördade och späda grönsaker!