Jaha… vad hittar de på för tokigheter på Ranbogården idag då. Är det övertro på en regndans som strax ska genomföras eller är det 1700-talsteater igen med damerna och herrarna spatserandes i trädgården med sina solparasoll? Förvisso är syftet med paraplyerna att liksom 1700-talets parasoll skapa skydd mot solen. Men då deltagarna i den kurs i matförädling, som idag hade sin utbildning förlagd till Ranbogården, generellt är hängivna trädgårdsodlare som inte drar sig från att svettas av fysiskt arbete under solen med händerna i jorden så är anledningen dock en annan än att uppnå 1700-talets vita ideal för att visa att man inte behöver arbeta. Dessa jordnära individer har i regel insett att funktion går före fasad och att för mycket sol kan vara lika illa som ingen alls.
När den industriella revolutionen slagit igenom och vanligt folk slet i kolgruvor och i fabriker hela dagarna började idealet svänga och nu blev en viss solbränd hy ett tecken på en lättjefull tillvaro och flera rörelser, som pekade mot ett naturligare liv bort ifrån städerna, spirade. 1903 fick dansken Niels R Finsen Nobelpriset i medicin för upptäckten att solens UV-strålning hade gynnsam effekt på bland annat hudtuberkulos. Ljusterapi infördes nu som behandling för flera sjukdomar medan blekhet, som tidigare varit en statusmarkör, alltmer kom att förknippas med sjukdom och osunt leverne. Det här eskalerade sedan med charterturismen och under 1980-talet så var idealet så inpräntat i oss att man ville vara solbränd året om vilket beredde vägen för solarierna.
Då började dock larmen om Malignt Melanom komma in vilket dödade solariemarknaden lika effektivt som cancern för ett allt större antal patienter. Det konstiga här var nu att idealet inte vände mot vitt igen utan istället till utvecklande av allt ”effektivare” solskyddsmedel. Men marknaden var där mycket osund med kraftigt överdrivna skyddsfaktorer och tvivelaktiga kemiska sammansättningar som gav allergier och andra hudproblem. Så sent som 2009 fann Läkemedelsverket att 72% av granskade solskyddskrämer brast i effektbevisningen och att 79% brast i märkning. Vid senaste undersökningen 2016 var de siffrorna nu nere i 14% respektive 42%. Men mätning av solskyddsfaktor från korrekt applicerade mängder solkräm i laboratorier skiljer sig från verkligheten på stranden.
Problemet idag är alltså att svenskarna lever kvar med det bruna idealet i mycket högre grad än folk i något annat land i Europa och solar sig därefter samt att många lever kvar i villfarelsen att bara man smörjer in sig så klarar man sig. Men statistiken för ökning av Malignt melanom säger något annat. Forskarna Håkan Olsson, professor och chef för enheten för cancerepidemiologi på Lunds Universitet och Pelle Lindqvist, docent, universitetslektor, kvinnokliniken, Karolinska Institutet har följt utvecklingen och forskningsstudier sedan 80-talet och sammanfattar: ”- Vi ser inte att solkräm skyddar mot melanom. Ett par av studierna visade till och med på ökad risk med solkräm”.
Jaha… så vad gör man istället!? Jo, man tänker utanför konventionerna… vitt är lika vackert som brunt samt känner efter och noterar att man blir svettig av för mycket sol, solbränna gör ont, man får lätt huvudvärk och/eller t.o.m dålig i magen och man blir loj och orkar mindre… solkräm kladdar och har i bästa fall begränsat skydd och förhoppningsvis inga biverkningar, resor till solen är dyrt, ger mycket kortvarig positiv effekt av välbefinnande samt förstör miljön… medan några svala linnekläder, en solhatt eller ett parasoll och preferens för trädskugga ger bra solskyddsfaktor utan biverkningar och ett fysiskt välmående med kvarvarande ork för att upptäcka allt vackert och spännande i sommarsverige… t.ex. en kurs i mathantverk på Ranbogården!
