Ifall det visar sig att det verkligen går att bygga en koja och tillhörande labyrintlika entré av pilsticklingar nedstuckna i marken så borde alla Sveriges lekplatser omgående revolutioneras med detta koncept… har svårt att se att de inte skulle uppfylla europastandarder för lekplatser, regler som för övrigt inte är att ”leka med”. Kanske får vi redan i sommar facit på om kojbygget ska lyckas då pilsticklingar sägs rota sig och växa till enormt. Pilskotten plockades under vårvintern när saven stigit och har fram till för en vecka sedan legat i svarta sopsäckar i kylskåpet för att därefter tas fram och blötläggas i en vecka. Fascinerande att se hur de kala, avklippta ”pinnarna” redan efter några dagar i blöt började knoppas. Efter att Lena och Julia skurit fram en ny snittyta (se bild) så var det alltså dags för kvällens bygge av kojfundamentet och den tio meter långa snirklande entrén. Valet av kojplats föll på en blöt och undanskymd del av trädgården – allt för att kojväggarna nu – utan vår inblandning – i egen takt ska få växa upp till takhöjd för att då flätas ihop av oss. Bekvämt men lite absurt… kojor som bygger sig själva!
En Annorlunda Hälsingegård
