För de personer som har ett känsligt öga, starkt sinne för symmetri men sämre respekt för de äldre kan kanske tycka att ”en ska bort” när de vandrar genom björkallén. Historien förtäljer att de tankarna, och rent av planerna fanns för drygt 130 år sedan, kring slutet av 1800-talet, men att det då var trädkramaren Mamsell Caroline Rönquist, barnbarn till Major Gyllengahm som vi har att tacka för att den präktiga jättetallen lämnats kvar som en, för platsen, något udda, men oerhört praktfull individ.
Den här dagen har vi trädkramaren Julia att tacka för att jättetallen tar ytterligare ett steg uppåt i skyddsvärde. Efter att ha synat den gamle bjässen lite närmare och värderat hans pondus så kommer han nämligen hamna i ”Trädportalen”. Det är en digital samlingsplats för fynd av biologiskt eller kulturhistoriskt värdefulla träd som syftar till att öka kunskapen om sådana träd och bidra till möjligheten att följa utvecklingen i naturen. Trädportalen är en del av ”Åtgärdsprogrammet för särskilt skyddsvärda träd i kulturlandskapet” och har tagits fram genom ett samarbete mellan Naturvårdsverket, ArtDatabanken och länsstyrelserna.
Jättetallen i allén kan klassas som ett skyddsvärt träd dels för att den är grövre än 1 meter i diameter vid cirka 130 cm höjd (brösthöjd) och dels för att det är ett mycket gammalt träd, äldre än 200 år. Vi har inga egentliga tidsbestämningar på när tallen första gången såg dagens ljus, men vi går här på att redan Mamsell Caroline ansåg den skyddsvärd för mer än 100 år sedan, flera skogserfarna vänners och en skogsvårdskonsulents uppskattningar. Oavsett ålder så kvalar allétallen med sina 366 cm i omkrets i brösthöjd lätt in i den kategorin. Faktum är att den på en, av seriösa amatörers, lista över Sveriges grövsta tallar (www.tallar.se) faktiskt hamnar på delad 24 plats. Vi ska bjuda in dem så får de komma och kontrollmäta.
Med särskilt skyddsvärda träd avses också grova hålträd. Nu ser jättetallen än så länge så frisk och prydlig ut att vi inte tror, peppar, peppar, ta i trä… att det finns någon tydligt utvecklad hålighet i huvudstammen, men eftersom det ser ut att vara ett finfint klätterträd, om man bara klarar att komma förbi de fem första metrarna utan grenar, så är det ju bara att klättra upp och undersöka. Det måste dock ske med minsta möjliga inverkan på barken. Vi återkommer med rapport när vi nått den toppen också… Och nej, vi avser inte att försöka få med Pompe till denna topp, om ni nu började bli oroliga för att vi skulle försöka med det.
Även om en hålighet då skulle observeras så känns det bra att tänka på hur många insekter och rödlistade arter som skulle få en säker livsmiljö där, då död ved och mulm är mumma och en bristvara i skogarna. ”Åtgärdsprogrammet för särskilt skyddsvärda träd i kulturlandskapet” förväntas ha positiva effekter för över 400 rödlistade arter. Även i den tallen finns t.ex. tydliga livstecken från den rödlistade Reliktbocken som vi tidigare berättat om och som trivs ännu bättre i Björntallen inne på gården.