Den vackra och mytomspunna flugsvampen är, liksom många andra giftsvampar, lurig att förstå sig på – och här gäller det onekligen att inte tro på alla myter, inte göra sina egna tolkningar och definitivt inte lära sig av egna erfarenheter. Det är ju så lätt att tro att maskätna svampar och svampar som rådjur och kor äter inte kan vara giftiga men det är lika fel som att tro att giftiga svampar nödvändigtvis ska smaka illa. Och att tro att alla svampgifter försvinner genom kokning är vanskligt eftersom de flesta svampgifter inte är vattenlösliga. Till sist, hur var det då med myten att vikingarna åt flugsvampen för att uppnå raseri och gå bärsärkagång in i strider… sannolikt felaktigt. Det är ju inte speciellt fiffigt att i stridens hetta få kramper, en vanlig bieffekt efter ruset. Namnet då, varför heter den flugsvamp? Linné gav den artnamnet muscarius efter det latinska ordet musca som betyder fluga… flugsvampen har nämligen varit uppskattad inte bara för sin vackra uppenbarelse utan även för sin giftighet då den varit ett effektivt insektsmedel och hållit både flugor och vägglöss borta.
En Annorlunda Hälsingegård
