Smart klipp

Det var bättre förr… stämmer givetvis inte generellt. Men det finns definitivt områden där utvecklingen inte lett till nämnvärda förbättringar. Ofta har de gjort oss mer bekväma men vi mår inte bättre av det och ofta är det på bekostnad av miljön.

Att hålla sig med gräsmatta blev populärt hos överklassen i England under Tudortiden i slutet av 1400-talet för rekreation och spel vilket förstås ledde till att en lågklippt tätvuxen gräsmatta, av en eller få grässorter, snart blev en statussymbol för adeln i England under tidigt 1600-tal, vilket givetvis senare spred sig till stora delar av övriga Europa där förutsättningar fanns. Det motsägelsefulla i detta var att dessa första större hållna gräsmattorna, i det som kom att kallas den engelska parken, i hög grad skulle efterlikna de vackert naturligt betade kullarna som man kunde hitta hos vilken vanlig bonde som helst där de naturliga förutsättningarna var rätt och med lite hjälp av hans boskap. Men som ofta med vad som kommit att anses som lyx så måste det vara dyrt för att vara tillräckligt exklusivt och det blev det definitivt på adelsgodsen då dessa stora ytor skulle ansas med lie och skära samt befrias från alla inslag av diverse ”o-gräs”

Bondens lösning var inte bara billigare utan den var också otroligt effektiv på att skapa mångfald då inget kom att helt dominera över andra arter vilket gav den idag så efterlängtade mångfalden även hos insekter, fåglar osv. Men alla kunde ju inte släppa ut fyrbenta klippare när växtkraften tog fart och började hota möjligheterna för rekreation och spel runt husknuten och det krävs en rejäl virtuos för att kunna hantera en lie till det önskade resultatet.

Men då engelsmännen hittade på allt fler sporter som krävde stora välklippta gräsytor såsom lawn-tennis, cricket, polo, fotboll, rugby och golf förstås så var det ju bara en tidsfråga innan industrialismens herrar också uppfann den första gräsklipparen. De första drevs med handkraft och försågs tidigt även med uppsamlare och förblev så effektiva att varianter av dessa cylinderklippare kommit att överleva som ”hand-jagare” som fortfarande går att köpa.

Sen kom rotorgräsklipparen som var lättare att motorisera med små motorcykelmotorer, först tvåtaktare men från 1960-talet framför allt fyrtaktare. Sen kom förstås mer avancerade varianter av rotorgräsklippare såsom åkgräsklipparen och nyligen så tar robotgräsklipparna över på marknaden och markerna. Det är ju nu extremt bekvämt, men är det verkligen bättre? Där finns det ju då flera aspekter att utvärdera.

En motorgräsklippare har en väldigt ineffektiv bensinmotor. Tre minuters arbete med motorgräsklippare släpper ut lika mycket koloxid som en timmes bilkörning i 100 km/h. Det enda man kan göra för att bli lite miljövänligare är att tanka klipparen med alkylat-bensin. Det minskar åtminstone mängden hälsofarliga ämnen i avgaserna. Om ni absolut ska ha en motorgräsklippare så leta efter de fåtal märken som har svanenmärkta varianter. Robotgräsklipparen, som också är av rotortyp är tydligen ett stressmoment för igelkottar. Här är givetvis batteriet också ett problem i förlängningen. Men kvaliteten då? Frågar man en professionell gräsmattehållare, t.ex. greenansvarig på en golfbana så är den gamla cylindergräsklipparen överlägsen om du vill ha en fin gräsmatta med minimal bevattning och näring eftersom de klipper av stråna i ett snyggt snitt till skillnad från rotorklipparna som slår av gräset. De gamla från 1960-talet eller äldre är mer robust byggda. Den ärvda handjagaren har därför dammats av och bidrar även till lite styrketräning och motion i friluftsgymmet, vilket har blivit alltför ovanligt i dagens bekvämlighet med dess konsekvenser. Det finns idag dessutom nya hand-jagare av friklippartyp där skären inte ligger emot varandra och som därmed är lättare att köra men kan tydligen vara lite slappa mot vissa ogräs.

Ni hör vartåt det här lutar… det var bättre förr… och ju förr desto bättre. Luta er tillbaka och gör så lite som möjligt. Om trycket från det anglosaxiska arvet ändå blir för stort, för att hålla efter de frodiga lupinerna och för att klara framkomligheten vid ojämn mark utefter stigar och grusvägar så kommer lien väl till pass, handjagare tar vid på jämnare lite större ytor… och när tiden tryter och man fått tillräckligt med motion så kallar man in kavalleriet. Med några ulliga springare så klipps gräset av snyggt, näring tillförs, mångfalden blir stor och en sidoprodukt kan under vintermånaderna tovas till värmande plagg.  Många smarta klipp i ett!