Under vårvintrarna här på gården så har förkultivering av plantor tagit över allt större delar av boendeytan inomhus och i stugorna. Ganska krävande små krabater som hela tiden ska ses om och som hela tiden kommer med nya önskemål kring sina rum och med ständiga omflyttningar som resultat. Efter ett tag duger plötsligt inte ”barnkammaren” utan de ska absolut vidare till ett svalare uppdrivningsrum och till sist vill de härda sig genom att vara ute nästan hela tiden, men samtidigt så har de alla sina olika synpunkter om att det inte får bli för kallt, för varmt, för blött, för torrt, för soligt, för skuggigt, för blåsigt osv. för då vill de genast komma hem igen. Det är ju inte så att de är högljutt gnälliga om de inte får som de vill, men man ser ju på dem när de inte trivs och det klarar man ju inte av. Eftersom vi dessutom efter sommaren glömt bort hur krävande de kunde vara som barn, och så tacksamma vi då också är för att de nu som vuxna varje dag hjälper till och försörjer oss så har antalet småttingar blivit allt fler för varje år vilket inneburit att deras ständiga rumsbyten tagit alltmer tid och energi för oss. Det var då vi insåg att gårdens nio hus inte var tillräckligt. Vi behövde ett till – ett speciellt som kunde uppfylla alla deras spretiga önskemål under den tidiga uppväxten.
I mörkaste november lyckades vi, i elfte timmen, slå ner de galvaniserade stålrören till tunnelväxthuset innan tjälen obarmhärtigt stängde sin järndörr för fortsatta försök att enkelt förankra konstruktionen mot vinterstormar. Den snälla vinterstarten gav oss ytterligare ett par solvarma dagar så att vi även fick upp växthusplasten under behagliga omständigheter. Inte långt därefter och otaliga gånger sedan dess har vi med tacksamhet suttit vid planteringsbordet därinne, behagligt fysiskt avskilda från iskalla vindar, regn och snöyra, skyddade av endast en knapp millimeter plast som förutom att bevara mycket av vår avgivna värme dessutom släpper in alla ljud och som med viss transparens även tillåter visuell kontakt med omgivningen vilket ger en mycket stark, skyddad utomhuskänsla.
Främsta syftet med växthuset var ju som sagt att kunna komma igång tidigt på säsongen med att driva upp små plantor för senare utplantering på friland. Hur mycket vi skulle komma att uppskatta att bara vistas och pyssla därinne blev en överraskning för oss. Det gällde också möjligheten att parallellt använda odlingsbänkarna för att även driva upp tidiga rädisor, sallad, spenat och andra grönsaker.
Tidigare har ”rejäla” och mättande rotgrönsaker, potatis och kål haft det självklart största utrymmet i odlingsytorna och på tallriken medans, från våra tidigare erfarenheter, ganska intet-smakande eller beska bladgrönsaker inte behövt ”göra sig besvär’. Men vartefter som vi upptäckt hur egenodlat definierat om smakupplevelserna på de mesta jämfört med köpevarianterna så har vi breddat sortimentet. Sedan en månad tillbaka glädjes vi därmed enormt åt den stora variationen av alla vackra bladgrönsakerna som inte bara genom sitt utseende ger guldkant på tallriken utan som ofta numera upptar nästan hela utrymmet på tallriken och som med sin friskhet och milda smaker bidrar till nya smakupplevelser och inte sällan lämnar ”den riktiga maten” i bakgrunden.