Kretsloppsbaserat, resurssnålt, ekologiskt, närproducerat och hantverksmässigt – kvaliteér som idag efterlyses för en mer hållbar livsmedelsproduktion … och kvaliteér som ett fäbodbruk bygger på.
Hur kan traditionell fäbodskunskap kombineras med modern kunskap och bidra till hållbara lösningar för framtidens matproduktion? Det var med frågor kring detta som vi med stor entusiasm deltog i kurstillfället på Krype fäbod utanför Söderhamn, en pilotkurs som CFL Hälsinglands utbildningsförbund arrangerar.
Under dagen fick vi möjlighet att diskutera ämnet med Malin Johansson som skrivit rapporten Vägar framåt – en behovskartläggning av fäbodbruket i Sverige. Ett arbete inom ramen för Jordbruksverkets regeringsuppdrag att utveckla traditionell småskalig matkultur. Utöver nya insikter kring rapportens handlingsplaner för fortsatt utveckling för fäbodbruk så blev mötet en ögonöppnare i många andra avseenden.
Exempelvis kom vår tidigare föreställning om fäbodbruket, som en rest från en äldre tid som nuförtiden enbart utförs i form av museala turistanläggningar, snabbt på skam. Idag finns nämligen omkring 250 aktiva fäbodbruk som i olika grad premierar betespräglade miljöer, kulturmiljövärden och immateriella värden exempelvis kring traditionellt kunnande kring mjölk- och kötthantering. Kunskapen hos dem som driver fäbodarna bottnar i många generationers erfarenheter – skriftliga belägg visar att fäbodar fanns i Dalarna och Uppland redan på 1300-talet. Storhetstiden var under senare hälften av 1800-talet och uppgifter om 10 000 eller 20 000 fäbodställen förekommer. Parallellt med 1900-talets systemskifte inom jord- och skogsbruk sjönk antalet men fortfarande 1960 fanns 600 fäbodar i bruk.
Nu ser vi fram emot att under den halvårslånga kursen få vara med om många fler aha-upplevelser då vi tar del av fäbodbrukets så kallade traditionella ekologiska kunskaper om hur vi kan förhålla oss till växter och djur i vår omgivning. På vägen återstår att finna former och rutiner för hur generationers erfarenheter och kunskaper kan tillämpas på gården och hur vi genom dem kan dra vårt lilla strå till stacken när det att finna former för en mer hållbar matproduktion.