Genom att, vid skörd av vitkålshuvudena, inte rycka upp hela vitkålsplantan ur jorden utan istället skära av stjälken halvvägs upp så att ungefär fem blad finns kvar på stjälken så fortsätter plantan att leva och nya vitkålsembryon växer snart fram vid vecken på de kvarlämnade bladen. Och efter några veckor kan du alltså se fram emot att skörda, likaledes fem, små minihuvuden från varje planta.
Vi räknar alltså nu med att snart få köra upp med ytterligare en skottkärra vitkål – denna gång med fem gånger fler huvuden – jag vet inte om ordspråket ”Fem myror är fler än fyra elefanter” är tillämpligt… men trots att de är mycket mindre så har de troligen ändå en totalvikt motsvarande åtminstone en tredjedel eller till och med hälften av nuvarande skördevikt – inte illa för oss kålälskare och definitivt mer än volymförhållandet mellan myrorna och elefanterna. Och definitivt så gäller ”Många bäckar små…”. Minihuvudena blir inte lika slutna och kompakta men både smaken, konsistensen, näringsämnena och tillagningssätten ska i princip vara desamma…. Så mao ”Man kan både äta kakan och ha den kvar” om man bara ser till att följa ordspråket ”Som man skär får man skörda”.