I förrgår skrev vi lite skämtsamt om hur känslan på gården var som lugnet före stormen. Föga anade vi då hur sannspådda vi skulle bli. Inte i vår vildaste fantasi insåg vi hur populärt ett skördegille på Ranbo kunde vara en vacker och sen sensommardag. Vissa betydligt mer namnkunniga stormar på USAs sydkust framstår nästan som friska fläktar jämfört med den som drog in över delar av Ranbo igår. Den var dock extremt lokalt fokuserad till de inre köksregionerna.
När vi något enstaka ögonblick tappade fokus på arbetet och tittade ut över den solvärmda gården som var full av människor som fikade, pratade, lekte, sålde eller köpte grönsaker eller andra mathantverksrelaterade produkter så var det en perfekt sinnebild av aktiv harmoni och samtidigt en tydlig och spännande kontrast till den aktiva hysteri man kände inombords när man strax efteråt insåg att nu var det tomt i soppterrinen, kaffekannorna, och servishyllan… samtidigt som kön ringlade genom hela kaffestugan ut till farstutrappan. Det är i dessa stunder som vännerna prövas och det var verkligen skönt att, i det läget, se att vi har gott om dem. Alla besökare var generellt oerhört förstående, tålmodiga och hjälpte glatt till med att lyfta vidare nydiskat och nyskuret för påfyllning av luckor i utbudet medan det dök upp vänner ifrån alla möjliga hörn som plötsligt diskade, servade och till och med lagade mer skördesoppa. Extra stort tack till er.
Alla säljande knallar, föreläsare, kursdeltagare och arrangörer sammanfattade att de haft en jättetrevlig dag och alla gäster verkade njuta – så ett stort tack till er allesammans för ett underbart mysigt skördegille på Ranbo.