En Annorlunda Hälsingegård
Helgens målar- och skrivarläger innebar möjligheter att öva på en mängd olika konstnärliga uttrycksformer. Under fyra dagar målade de 12 deltagarna bland annat av de gamla knotiga träden och husen men tog sig även an utmaningar som att försöka få mer svårfångade ”stilleben” på papper – såsom kivande tuppar och egna flyktiga inre bilder.
En tacksamhetens tanke till Jonas Andersson (1822-1925) för vackra Moo Kyrkstig – en gångstig som han som 100-åring förströdde sig med att bygga! Lätt att inspireras vid blotta tanken på den gamle mannens idoga insatser – kanske dags att kila ut och fixa en ny gångstig till Högbrunnsberget idag?!
Hönsens favorit – vår plåga. Japp, den tuffa kampen mot kirskålen har inletts. Trots tidigare strategiska kampinsatser i form av både marktäckning och smultronplantor ser det ut som om vi framöver kan räkna med en hel del kirskålssoppor. Kanske dags att gilla läget och börja dela bord med hönsen över en stärkande kirskålssallad.
Dimman lättar över gårdsdammen. Morgondoppens tidevarv närmar sig med rasande fart!
Man skulle lätt kunna tillbringa hela dagarna med att klappa och prata med gårdens alla djur – deras behov av uppmärksamhet och bekräftelse tar liksom aldrig slut. Präglas de månne också av den narcissistiska tidsandan?!
En magisk virvelvind har farit fram över Ranbo – gården formligen skiner av nymålade vita trädgårdsbord, svartmålade trappor, kantade trädgårdsgångar, krattade gräsmattor, nyplanteringar och mycket, mycket mer! Vännerna Margareta och Gunilla skulle ta hand om gården ett par dagar och ”vädret blev ju så fint och det är ju roligt att fixa”. Det är en gåta hur de hunnit med allting – eller nästan allting … utprovning av bästa hängmattsträd sköts på framtiden.
Ett körsbärsträd och nya arbetsbyxor – självklara födelsedagspresenter till en 18-åring – i alla fall om man heter Julia och bor på Ranbo.
Fåren följer plöjningen av den nya potatisåkern med nyfikenhet och viss skepsis. Lätt att förstå att frågorna är många i diskussionen, som verkar pågå mellan Fia-Lisa och Andra, kring den i all hast försvinnande betesmarken.
De frön som i särklass visat sig ha bäst grobarhet är libbstickorna. Närmare 80-talet omskolade libbsticksplantor värmer nu fötterna i varmbänkarna. När vintern är här kommer det kännas tryggt att tänka på lagret av libbsticksblad som garanterat räcker för kommande hundra år (Ranbogårdens årskonsumtion ligger gissningsvis, om man tar i, på hela tio-talet blad).
Springrundan över stentorget bjuder på en hyfsad kombination av konditions- och balansträning. Visst borde väl den kunna bli en effektiv utslagsgivande slutspurtsträcka för ett framtida O-ringen?!