En Annorlunda Hälsingegård
Mängder av ormbunkar men ännu inga huggormar siktade – peppar, peppar… Efter att ha tillbringat många kajaksemestrar i en av världens mest ”giftormstäta miljöer” – Stockholms skärgård, utan att se dem speciellt ofta där heller – så känns det väldigt lugnt när vi rör oss här i traktens skogar utan långa gummistövlar, eller tar vi miste?
En av storfavoriterna i caféet är kardemummabullarna som givetvis bakas strax innan öppningsdags. Vi bullar upp med fler bullar för varje cafédag som passerar för att kunna möta den ökande efterfrågan. En klar utvecklingspotential är förstås att en dag erbjuda stenugnsbakade bullar från beredningskökets gamla, nyrenoverade bakugn som syns i bilden… men än så länge så är nattsömnen oss alltför kär.
Marie, Lars-Göran och Linda har hjälpt oss att fylla på lagret av Guldrutans kaffe inför cafédagarna. Det var Lars-Görans far och Lindas farfar Börje Johnson som grundade rosteriet i Söderhamn 1946 i sökandet efter det perfekta kaffet. Det var också han som, med en enda kopp kaffe, vände Britta på Ranbo’s övertygelse om val av kaffe till sitt nystartade café, så att Guldrutan nu i en oavbruten tradition sedan 1966 serverats i Kaffestugan på Ranbogården. Fortsätt läsa ”51 år tillsammans med Guldrutans kaffe”
Den kalla och torra försommaren orsakar än så länge något lägre skördar av hö och ensilage. Min farfar som tillbringade en stor del av sommaren med att hässja hö på sina magra jämtländska åkrar skulle ändå blivit mäkta imponerad av sommarens resultat. Lagring av ensilage utvecklas snabbt. Fantasieggande dinosaurieägg, fyrkantbalar, limpor, plansilos, tornsilos och slangsilos förväntas snart få sällskap även av korvliknande balar som ska pryda åkrarna. Undrar om cirkeln sluts en dag och vi kommer kunna se samma slags ensilagefyllda gropar som en gång fanns längs de romerska härvägarna.
Blåbärsris så långt ögat kan nå. När man tittar runt Mo får man lätt en känsla av att det är mer än 17% av Sveriges yta som täcks av blåbär. I sommar lyser dock karten med sin frånvaro och SLU:s blåbärsprognos pekar mot att det i Norrland blir ett av de sämsta åren, ca 40% färre blåbär jämfört med medel för de senaste 15 åren. Det beror inte på den sena våren, utan på de frostnätter som drabbat många områden under blomningstiden. Men ger vi oss ut på mer frostskyddade platser, som t.ex. lite tätare skogar, så ska vi nog om några veckor kunna hitta tillräckligt med blåbär till en och annan paj i caféet.
Det sena 1800-talets fängelse på Ranbo. Fjärdingsman Anders Persson kunde tillfälligt härbärgera förbrytare i väntan på vidare transport eller bara överförfriskade att sova ruset av sig i det gamla härbret. Värre platser för sonande av synder är inte svårt att finna och kanske hann en och annan intern tom njuta lite av utsikten från de gallerförsedda fönstren. Fortsätt läsa ”Arresten på Ranbo”
Två lejonhonor vilar i det höga gräset nedanför Kilimanjaros sluttningar i morgondimman. Nä, man behöver inte åka till Östafrika för att se dessa exotiska vyer… det är ju Kasberget – ett av de högre bergen i Mo-trakten (202 m över havet) som majestätiskt höjer sig ur dimman. Förvisso 5693 m lägre än sin afrikanska släkting men vem orkar klättra så högt efter en fika på Ranbo. Då passar utsiktstornet på Kasberget betydligt bättre.
Ranboträdgården erbjuder mysigt fikahäng i dubbel bemärkelse. I den här hängmattan njuter Astrid och Annie Thulin från Uppsala, av trädskuggan från de flerhundraåriga träden, innan de ska påbörja färden söderut. Fullvuxna lövträd kan suga upp och dunsta ut flera hundra liter vatten en varm sommardag. Det är den avdunstningen som tar värme från omgivningen och därmed gör trädskuggan svalare och så behaglig dessa dagar.
CrossFit med höbalar efter dagens alla bullar och tårtbitar – perfekt avslutning på ännu en trevlig cafédag på Ranbo! Så snart alla 18 höbalar kommit in på lagårdsbotten så är vi redo för en ny härlig Ranbodag tillsammans med alla besökare – varmt välkomna!
Idag är det helgöppet (kl 12-16) på Ranbogården igen. I stugan Mamsells har besökare möjlighet att höra Sven Olsson berätta om Ranbogården och linets utveckling i Flor. Sven, som med hela sitt liv i bygden och de senaste tolv åren på Ranbo, kan det mesta därom, kommer finnas tillgänglig för att svara på frågor och berätta om skärmutställningen om 1700-talets linhistoria. Fortsätt läsa ”Utställning om linets utveckling i Flor”