Sedan vi flyttat till gården har fredagskänslan inför helgledigheten mer eller mindre försvunnit. Numera spelar det oftast ingen större roll om kalendern visar att det är fredag- eller måndagseftermiddag. Man skulle ju kunna tro att vi därmed, såsom Pippi Långstrump som vill gå i skolan för att kunna få sommarlov, saknar vardagsrutinen med jobb 8-5 för att få tillbaka den tidigare så speciella frihetskänslan kopplad till just fredagseftermiddagarna. Inget kan dock vara mer fel… vi föredrar fortfarande upplevelsen av småbrukarens frihet som på något vis finns med i alla sysslor under alla dagar och tider.
Tankarna kring detta kom dock när vi den här fredagseftermiddagen avslutade ett omfattande planteringsprojektet av ängsblommor som pågått under några veckors tid. I samma veva som sista plantan satts ner i jorden och alla tidigare tomma fält i cirkeln nu fyllts med småplantor infann sig den gamla upplevelsen av tillfredställelse av att knyta ihop säcken och se fram emot ”fredagsmyset”.
Nu blev det förstås inte riktigt så, för på vägen hem, hittar Julia, som så ofta, några andra roliga utomhusprojekt som lockar fram ”ska bara”… vilket förvisso till sist fick oss att uppleva känslan av fredagsfärdig men mer med betoning på ”färdig”, då vi stupar i säng direkt efter middagen, men tillfreds vid tanken på den blomsterprakt som nästa år kommer glädja alla… måndag som fredag. Vi och veckan är slut – cirkeln är sluten.