Sverige brukar beskrivas som ett av de mest sekulariserade länderna i världen, men hur opåverkade är vi egentligen av tusentals år av olika religiösa föreställningar!? Författaren och kulturhistorikern Dan Korn tar upp den här frågan i en ny bok där han pekar på hur många av våra ”starkt sekulariserade värderingar”, dvs de som vi trodde var fria från religiös formning, såsom t.ex. demokrati, jämlikhet, mångkulturell tolerans och ända fram till klimatångest egentligen har rötter som går att spåra tillbaka till tidiga bibliska texter. Och att vi, trots att allt fler säger sig ha slutat tro, så fortsätter vi ändå att leva som om gud fanns. Det här är ju jätteintressant… de första som började beskriva och tolka världen, dvs samspelet mellan människor, ur ett annat perspektiv än ur det religiösa var filosoferna, sedan kom naturvetarna och vid 1900-talets början var det sociologerna som erkändes som de som bäst beskrev hur maskineriet i samhället fungerade. Sedan kom förstås ekonomerna och därefter statsvetarna och tog över ”rätten” att bäst förklara hur samhället drivs av människornas olika drivkrafter. Men om det nu är så att vi fortfarande inte släppt gudstron trots att vi tror att vi gjort det så kommer det ju bli religionsvetare som bäst förstår och kan förklara mänsklighetens olika yttringar.
I ”Lagen om trossamfund” står det att oavsett form av gudstjänst så förutsätts inte något personligt gudsbegrepp. Friluftsgudstjänst blir allt populärare och den formen kan ju också tyckas vara en än mer liberal, nästan sekulariserad sammankomst där man kan få be och meditera lite i den riktning som man själv vill, till livet, friheten, naturen… Men då ska man ju komma ihåg att friluftsgudstjänster har en minst 2000-årig tradition eftersom det var ju precis så Jesus genomförde sina predikningar.
Kan det vara så att i spåren av materialismens efterdyningar och de förändringar det satt på både vårt sociala liv, vår hälsa och planetens skick så är det allt fler som saknar mycket av de värden som kanske bara kyrkan står för idag, utan större krav på motprestation. En slags nyandlighet – tillbaka till de rötter av behov av mening på ett högre plan. Vi får se – men sammankomsten igår på Ranbo med psalmsång till musik och Maria Stjerndorffs predikan under trädkronorna på gården var en mycket trevlig lisa för själ och sinnen oavsett vad man sätter sin tilltro till.
En annan välsignelse var förstås kaffet och Ranboflätan som många verkade ha svårt att skiljas från så här på sista fikadagen för säsongen. För att korrekt förstå svenskarna så räcker inte religionsvetare utan här krävs ingående kunskap om vårt förhållande till kaffe. Den drycken är så djupt rotad och kär att hantverkare tidigt gjorde ett verb av företeelsen att inmundiga drycken. Genom backslang av ordet kaffe tror språkforskare att antingen garvare i Malung eller skorstensfejare i Stockholm vänt på bokstavsordningen i kaffe (lokalt: kaffi) i sina ”hemliga språk” till ordet fika i början på 1910-talet. Den drycken och företeelsen finns väl inte beskrivna i bibeln… troligen inte… speciellt som Maria poängterade att hon som TEolog givetvis föredrar en annan dryck.