Söndagens Café planet på Ranbogården hade det mesta i den vägen… många trevliga möten med både nya och välbekanta besökare och där vi från flera av dem fick lära oss massor av ny ”gammal” kunskap om redskap, traditionella hantverk, odling och hållbar livsstil.
Håkan Grim, vår granne och smed, upplyste oss om funktionen hos trågskrapan som smyckat serveringsbordet utan att vi lagt större märke till den. Alltsedan järnåldern har sådana skrapor funnits i ”var mans hand” och för allehanda tillfällen där trä behövde skrapas och få en urgröpt form med slät yta. Richard passade på och hämtade ett par till, för oss, okända gamla bruksföremål som vi hittat på gården och som nu ledde till intressanta diskussioner och insikter om bland annat äldre stål- och järnhantering. På en del mystiska föremål blev dock slutsatserna snarare i Kalle Ankas än i Sherlock Holmes anda.
I det planetära fikautbudet stack Ranboflätan med kardemummafyllning och Hälsingeostkakan med grädde och sylt ut som balanserande motvikter till de små, men ack så smakrika fullkornskakorna. Även om söndag på Ranbo ska vara fest, där även sju kardemummabullar är helt OK, så har ändå serveringsbordet, i jämförelse med tidigare säsongers överdåd, åtminstone halverat ”sitt ekologiska fotavtryck”. (I ärlighetens namn så kunde Eva faktiskt, vid en kontroll, presentera namn på ytterligare sex personer som skulle hjälpa henne med bullarna.)