Länge har vi haft skygglappar på när vi gått förbi översta rektangeln i köksträdgården som sedan tidig vår lämnats åt sitt öde.
Så snart snön försvann i april sådde vi rajgräs, en kvävefixerande marktäckare, som skulle hålla undan ogräs och som vid nedklippning skulle bidra till näringsrikt täckmaterial tills vi var redo för plantering av grönsaker avsedda för oss. Och tanken var nog god i teorin … men efter den här långa perioden med försummelse har vi i ögonvrån kunnat konstatera den otroliga växtkraften inte bara hos rajgräset utan också hos svinmållor, nässlor och annat ogräs.
Frustrationen över att en så fin odlingsyta inte utnyttjas bättre tillsammans med att vi under säsongen sakta men säkert jobbat oss längre ner på prioriteringslistorna resulterade i att vi nu stod inför ”Dagen D” – dagen då markområdet skulle frigöras och lämna plats för mer direkta nyttogrödor.
Av åkte skygglapparna och stora källsorteringdagen tog fart. Först åkte ett gäng svinmållor ner i korgen för att tillredas till lunchsoppa åt oss människor. När vi var mätta ersattes korgen med tre skottkärror där svinmålla, nässlor och våtarv hamnade i den första kärran för att torkas till hönsens vinterfoder. Den andra skottkärran fylldes med klippt rajgräs och annan bladmassa för vidare transport till daggmaskarnas buffébord under odlingsbäddarnas hösilagetäcke. Den tredje skottkärran fylldes med rötter, fröställningar odyl för vidare transport till trädgårdskomposten och matförrådet för alla nedbrytare långt bort i hagen. Nu tror och hoppas vi att många Ranbobor firade frigörelsedagen med ett rejält kalas.