Det blir alltid en liten höjdpunkt på dagen när biodlare Sven-Olof Sundin kommer förbi för att titta till bina. Besöken är förknippade med praktisk genomgång av kuporna och kontroll av binas välmående men också lika ofta med diskussioner och kunskapsöverföring om allt mellan himmel och jord som hör till en biodlares vardag. Den här dagen gjorde vi en liten djupdykning i ”bi-lagarna”.
Tidigare i historien var förhållandena kring biodlingen sannerligen inte lika hobby-betonat som idag. Biodlingen var en utomordentligt viktig ekonomisk faktor, och det fanns tydliga regler kring ägande och beskattningen – alltså inte bara av bina, som vi beskrivit tidigare, utan också av ägaren av bikuporna, vilken delvis erlades i form av vax och honung.
I byggningabalken med ursprung ifrån 1736 ligger gamla formuleringar kvar som grund för lagtexterna om bin idag och kan ibland vara lite svårtolkade. Exempelvis beskrivs ett tämligen komplicerat ägandeförhållande när det kommer till bisvärmar, som förr hade ett stort värde, som landat på annans mark:
1§ Flyga bi bort i annans skog, och följer ägaren dem till stock och hål, märker samma träd, och giver det byamän tillkänna; have ingen våld honom dem förtaga. Haver bisvärm satt sig i bärande och fridlyst träd; då skall den stockas, och ej träd huggas, eller spillas, vid bot, som i 13 kap. är sagt. Är den i annat träd; hugge neder, och tage bi sin saklöst.
2§ Hittar man bi å egen bolstad, eller den han äger lott i; vare hans, som hitte. Är det landbo; njute han tridjung, och jordägaren två lotter. Hittar man dem inom annans hägnad; njute ingen lott därav: hittar man dem utom hägnad, i annans skog och mark; äge tridjung, och jordägaren två lotter. Säga tvenne sig samma bi hittat; njute han denna hittelön, som först lyste. Om den, som å annans ägor hittar, och ej lyser, utan borttager, och om den, som med mat och bete till sig lockar annan mans bi, urskils i missgärningsbalken.
Idag gör de flesta markägare inga anspråk på del av bisvärmen utan är oftast lättade och glada om man tar bort en bisvärm från deras mark. Sven-Olof belyste detta med en historia om den bisvärm som gjort sig hemma-stadd fem meter upp i ett träd utanför Rådhuset i Söderhamn och hur kommunalrådets dvs. ”byamännens” förlängda arm, polisen, ringt Sven-Olof för hjälp med att ta ner svärmen. Samme polis var minst sagt lättad när Sven-Olof från en av brandkårens bilar tagit ner och sedan, efter att först ha kontaktat polisen och undrat var de ville ha sin del av svärmen, även tog hand om hela svärmen.
Angående dagens beskattning av biodling så gäller, liksom all hobbyverksamhet som kan ge vinst, fortfarande att den ska beskattas – nu dock i reda penningar. I dessa tider när vi alla bör hjälpa till med att öka den biologiska mångfalden så kan man ju tycka att de som bidrar med att hålla med dessa livsviktiga ekosystemtjänster helt borde undantas ifrån beskattning av den verksamheten. När de ändå formulerar om lagtexten så kanske den också ska kompletteras med motsvarigheten till en annan gammal lag – den om humlestörar som skulle finnas på alla gårdar – idag borde det nog finnas en motsvarande för bikupor.