Kategori: Omgivningarna

Den vackra gamla snedladan är nu snedare än någonsin – förr i tiden var den och andra lador högt skattade och kunde i princip ses vid varenda slåttermark i landskapet. Det var viktigt att få in skörden av både hö, gräs och löv under tak så fort som möjligt för att senare under vintern, när det var lättare att ordna med hemtransport, hämta hem djurfodret på slädar. En så kallad snedlada karaktäriseras som namnet avslöjar av sina sneda väggar som lutar utåt. Det finns flera olika teorier om varför man valde denna konstruktion på ladan och enligt en historiker kan man inte säga vilken som är mer rätt än den andra. Några av de vanligare förklaringarna verkar vara att ladans sneda väggar hjälpte till att ”lyfta” höet och därmed underlätta för att det skulle torka klart utan att mögla – något som var speciellt angeläget i de norrländska delarna med sina korta somrar och ökade risk av fuktigt hö vid bärgningen. Andra menar att de lutande väggarna, som har relativt stora springor mellan timmerstockarna, förhindrar att det regnar in. En tredje anledning kan vara att konstruktionen bidrar till att snö inte lika lätt driver upp på väggarna, utan tvärtom, så tenderar formen att skapa luftströmmar som skapar barmark intill väggarna, vilket både ökar ventilationen och förenklar hämtningen av fodret. Genom att även ta vara på kortare virke för nederdelen av ladan så minskades spillet. Det finns även de som menar att ladorna som ofta kunde stå på fuktig mark var mindre utsatt för vridmoment vid sättningar i marken än vad en lada med större bottenyta skulle varit. Sannolikt har innovatörerna varit flera liksom till vilka fördelar man hänvisade till i den genomtänkta konstruktionen!

Ralf Palmpers på Växhuset – ekobyn utanför Söderhamn – visar oss kursdeltagare på Småbrukarkursen hur han gör effektiva kompostlimpor. Nyligen skördade Ralf, på en av odlingslimporna, drygt 100 kg (!) morötter. På den nyuppförda odlingslimpan kommer han nu, redan under hösten, plantera gul lök, och en bit bort prova på att så fröer av morötter, palsternackor och andra rotsaksfröer. På så vis hoppas han få en tidig start med härdiga växter under en extra lång växtsäsong nästa år. Växhuset erbjuder många möjligheter att se hur dessa och andra innovativa odlings- och energilösningar tillämpas. Kurser, café samt övernattningsmöjligheter är endast några av alla de aktiviteter som Ralf och hans kollegor ordnar. Det tolvkantiga vandrarhemmet är en upplevelse i sig självt – varpå 85 m2 inryms 18 bäddar i ett antal rum centrerade runt något som bäst kan beskrivas som en gemytlig ”ljuskyrka” där den vedeldade kaminen tillför extra värme och trivsel. Här bor man i en rakt igenom ekologisk miljö; exempelvis används lin som isoleringsmaterial, solceller står för elproduktionen och gråvattnet leds till ett system av dammar för naturlig rening. Ralf både undervisar och tillämpar kunskap från permakulturen – designverktyg för hållbart boende – och informationsskyltarna utefter promenadslingorna ger en utomordentlig introduktion och förståelse för de ovanliga och inspirerande boendelösningarna som man har chans att ta del av vid ett besök.

Utsikt över Florsjön från en av Olbergets brantplatåer. Tänk vad många vackra utsiktsplatser det finns att upptäcka i närområdet. Det verkar finnas något djupt allmänmänskligt i att gilla bergstoppar och vida utsikter vilket bl.a. sporten – highpointing – vittnar om. En del highpointers är så sugna på storslagna vyer att de söker sig till alla världens hörn för att njuta av utsikten från, och utmaningen i att bestiga ”De fjorton” (bergen över 8000m) eller ”the seven summits” (det högsta berget i varje världsdel), medan andra håller sig till ”Nordens fem”. Givetvis erbjuder även Sverige topplistor, exempelvis har det blivit populärt att bestiga ”Sveriges elva 2000 meters toppar” och för den som vill se sig om överallt i vårt avlånga land kan sikta in sig på ”landskapstopparna”. För oss extremt hemmakära så är det kanske dags att ta fram highpoints-listor för Mo sockentak och lyfta fram ”Kronjuvelerna i Mo” socken – med fokus på bästa utsiktsplatserna.. som inte nödvändigtvis behöver vara högst upp på en topp.

Kyrkreservatet Ranboberget bjuder bland annat på en utsikt över Mo kyrka. En vacker symbolbild – nästan som en lätt bugning från berget till svenska kyrkan och Uppsala stift för upprättandet av reservatet uppe på berget som gör att dess värdefulla naturtyp kan bevaras. Ranbobergets kyrkreservat är ett av två kyrkreservat inom en radie av 4 km från Ranbogården och är ett vackert utflyktsmål vid besök. Uppsala stift som är markägare och instiftare av reservatet har sedan drygt 20 år inrättat ytterligare 10 reservat – alla med olika karaktär men det gemensamt att de har naturtyper som är extra värdefulla att bevara. Kyrkreservaten är resultat av den reservat-stafett mellan kyrkans 13 stift som det kyrkliga miljövärnet tog i initiativ till i samband med miljökonferensen i Rio de Janeiro 1992 och agenda 21.

Det stämmer, det är faktiskt inte bara en känsla… att ”solen lyser med sin frånvaro” under dessa inledande höstveckor och att en morgon med strålande soluppgång hör till ovanligheterna. SMHIs sammanställda observationer visar nämligen att september generellt sett blev mycket solfattig i hela landet. Som exempel blev månaden den allra solfattigaste som observerats i Karlstad sedan startåret 1957 och likartade bottenrekord verkar gå att finna även i Umeå och Norrköping. Men om vi nu haft en period av dagar med extremt lite solskenstid så borde väl sannolikheten vara att vi framöver kan räkna med några fler strålande soluppgångar… eller… hur var det nu med statistiken?!