Publicerat

Svampars uppsving

Glädjen att hitta svampar i skogen följer med ända hem i stugvärmen… men om våra förfäder i det gamla svenska bondesamhället, skulle bänkat sig vid köksbordet så hade de snarare visat ett förakt för högen av svampar – som ju var långt ifrån någon människoföda. Hur fattigt man än hade det så rörde man inte skogens svamp, hellre åt man löv, jord och bark under år av kriser. På 1700-talet började vissa vetenskapsmän dock bli intresserade och kokboks-författarinnan Cajsa Warg var en pionjär när hon 1755 gav ut recept på bl.a. några champinjonrätter. Men det var först under 1800-talet, i och med att fransmannen Jean Baptiste Bernadotte blev kung i Sverige som intresset för franska matvanor och svamprätter fick ett uppsving… i de högre klasserna. Allmogen förblev opåverkad. 1800-talets missväxtår tillsammans med den ökade kunskapen ledde till intensiva upplysnings- och propagandainsatser och diverse upptänkliga medel togs till ”uppifrån” för att ändra folkets motvilja för svampen, tex lät pastorn Nils Gustav Strömbom 1881 paketera svampböckerna så att de kom att likna bibeln och psalmboken med sina svarta läderomslag och guldtryckta texter. Under världskrigens matbrist intensifierades insatserna och press, bokförläggare och svampupplysare bidrog till att åtminstone stadsbefolkningen började ”förstå sitt eget bästa” och ta vara på de vildväxande tillgångarna. Idag skriver nog flertalet svenskar under på Svampföreningen Friesias ordvitsande motto från 1936 ”Svampen åt folket och folket åt svampen”. Svampintresset är större än någonsin… och även rekordmånga oroliga telefonsamtal under september till Giftinformationscentralen. Måhända dags för en ny upplysningsinsats?!

Publicerat

”Team-building aktiviteter” i gamla bondesamhället

Tolv extra händer gör att skördearbetet går som en dans och dessutom blir extra kul! Julias kompisgäng från Uppsala var pigga på att ta sig an alla möjliga gårdssysslor för att senare på kvällen laga till och njuta av det sammelsurium av grönsaker som skördats. Det var sen härligt att, efter en fysisk dag på gården tillsammans sjunka ner framför brasan och prata ”gamla minnen” och berätta goda historier. Tänk vad många ”team-building aktiviteter” som det gamla bondesamhället var uppbyggt på. Devisen ”förena nytta med nöje” skulle helt klart kunna dammas av lite.

Publicerat

Fint inför adventsfikat

Julia på nymålade trappen, fint ska det vara när vi under de tre första adventshelgerna i december slår upp portarna till boningshuset för Adventsfika och En liten Adventsbod med hantverk från trakten (lö-sö kl 12-16). Förhoppningsvis kommer trappan vid det laget vara vit av ett snötäcke och troligtvis kommer portarna snabbt stängas efter varje besökare för att bevara värmen från brasan. Helt klart är dock att besökare kommer behöva lotsats fram av ljusmarschaller som lyser upp i vintermörkret för är det något vi med säkerhet vet är att solen går ner omkring 14:35 dessa decemberhelger.

Publicerat

Kura skymning med nära och kära

Med flaggan i topp inleddes 75-års kalaset för Mona, hitrest från Uppsala. Hennes barn hade hyrt Ranbo för att tillsammans med närmaste släkten fira denna högtidsdag med middag i matsalen, guidad tur i Mamsells och besök hos djuren för de minsta. I kaffestugan fortsatte firandet med tårta och fiolmusik framför en sprakande brasa. Höstmörkret som på kvällen omsluter den gamla drängstugan tenderar att bidra till myskänslan. Att bara, såsom så många sällskap i generationer tidigare, låta stillheten falla runt gården och tillsammans med nära och kära ”kura skymning” framför fladdrande stearinljus och goda historier.

Publicerat

Traditioner förs vidare

Traditioner förs vidare. Den frodiga piprankan till vänster om Kaffestugans dörr har under närmare 50 år välkomnat besökande cafégäster. Tidigare fanns även dessa välkomnande ”lakejer” vid fler av gårdens trappor. Julia och hennes mormor gör här en insats och med hopp om att sticklingar från den gamla piprankan ska kunna drivas upp och kanske skolas in i detta traditionsenliga ämbete. Fortsätt läsa ”Traditioner förs vidare”

Publicerat

Salongen blev konferensrum

Simsalabim, och salongen förvandlas i ett huj till konferensrum som den här dagen användes som samlingsrum för 16 personer ifrån Söderhamns kommun som kom förbi på ett studiebesök. Gammalt förenades med nytt vad gäller möblemanget och kanske även idéerna. Gemensamma diskussioner varvades med möten i mindre grupper i stugorna. När energin och inspirationen sinade så blev det påfyllning av ”tankarna” med fika och mat i kaffestugan samt lite spatserande och prat i trädgården som börjar få lite höstkaraktär.

Publicerat

För att inte direkt gå in i väggen

För att inte direkt gå i väggen på äventyrsbanan så gäller det att kunna läsa och tyda kartan, men även om man gör det korrekt så måste man ändå gå in i väggen vid ett par tillfällen. På Ranbogården har vi ännu inte hittat något stort klädskåp som leder till andra världar men det behövs inte… den gamla ekonomibyggnaden är ett sammelsurium av skrymslen och det finns gott om spännande irrgångar som leder till spännande delar av denna fantastiska värld.

Publicerat

Fiskhällarnas klippbrant – det är möjligt att klättra upp

Ja… det är faktiskt möjligt att klättra uppför klippbranten på Fiskhällarna, vilket de här bilderna åtminstone indikerar. Under helgen bodde klättergänget från Uppsala hos oss för att på dagarna ta sig an de kluriga lederna på Olbergets förberg. Belöningen när de kommit upp för branten är en härlig utsikt och utflyktsmackor som smakar lite extra gott till kaffet. Trots de, både mentalt och fysiskt, krävande utmaningarna på berget så var de dock inte sena att på kvällen ställa upp och roa oss, och sig själva på äventyrsbanan och med rundpingis. Kanske blir riktigt skönt för dem att, som kontrast, slå sig ner med studieböckerna och arbetsuppgifterna nu på måndag morgonen.

Publicerat

En ny generation upptäcker Ranbo

En ny generation upptäcker Ranbogårdens möjligheter. Theo och Bea hyrde in sig och bjöd in sina syskonbarn. Tiotalet kusiner från Södermanland, Medelpad och Gästrikland lekte sig glatt igenom helgens alla äventyr. Både från sexåringarna, likväl som från tonåringarna och de vuxna hördes skräckblandad förtjusning och hissnande skratt under äventyrsrundan, glada hurrarop vid kakbordet med nybakade kardemummabullar och mysprat varvat med gapskratt från hängmattorna och givetvis så syntes förväntansfulla blickar vid grillningen. Inte konstigt att de efter kvällsbadet och lyskvällen vid Florsjön ovaggat somnade i sina sovsäckar uppe på Kaffestugans övervåning.

Publicerat

Rundpingis – symbolisk övergång från bakredskap till nya verktyg

Det blev ett helt gäng som deltog i söndagens rundpingis som ju var en långsökt symbolisk övergång från bakredskap till nya verktyg. Tävlingsandan var på topp runt bordet och nerverna spökade förstås ibland… inte varje dag man kastas in i en nationellt viktig tävling av så hög klass. Fortsätt läsa ”Rundpingis – symbolisk övergång från bakredskap till nya verktyg”