Jaha, vad hittar de på för snurrigt på Ranbo idag då?… kanske förbipasserande tänker när de ser oss fara fram med dammsugare och sopkvastar bland ängsmattorna.
Ja, udda är det väl, men inte fullt så galet som det ser ut. Vi har inte drabbats av städmani… då hade det varit mycket lämpligare att först höja nivån inomhus. Utan här handlar det om att optimera förutsättningarna för framtidens ängsblommor. Alla frön som ramlat ner under ängsblommorna under mognadstiden blir synliga först när alla plantor skördats, och visar nu på en möjlighet till dubblerad skörd. Man förvånas över hur finurligt fröställningarna utvecklats och de facto innehållit mycket större mängder av frön än vad fröställningen ser ut att kunna bära. I detta skede går det helt enkelt inte att bara gå vidare. Inte när man ser hur många potentiellt spirande liv som ligger kvar i sorgliga högar på det ofruktbara plasttäcket. Som om de blivit lurade att släppa taget ifrån moderplantan ångrar de sig nu och sorgset ber om att få bli insamlade igen och få en ny chans att visa hur vackra och nyttiga de kan bli om vi bara ger dem de rätta förutsättningarna.
Käthe, som ivrigt dammsuger mellan plantorna lyckas snabbt fylla den ena behållaren efter den andra med de små fröna. Samlar- och städlusten är på topp… Fröna ligger nu i säkert förvar med förnyade förhoppningar om en spirande framtid. Käthes föräldrar hoppas nog lika mycket, men fokuserar då på helt andra aspekter… att det är denna nyfunna energi och städlust som ska fortsätta att spira och att hon även hemma, kommer fara fram som en magisk virvelvind med dammsugare och sopkvastar bland de äkta mattorna. Torbjörn som har lämnat sina tonåringar hemma inser förstås att det senare är en löjligt bortkastad förhoppning. En motsvarande vardagssyssla hemma går ju aldrig upp emot en sådan originellt snurrig dagsaktivitet på Ranbogården.