Ättiksinläggningar, syltning, saftning och torkning, bara några av alla de konserveringsmetoder som finns att läsa om i 1930-talets mäkta populära bok ”Hemkonservering – Modern handbok i konservering av bär, frukt och grönsaker”. Idag är det lätt att hitta information på nätet för en hel del konserveringstekniker men förutom att det är lite extra kul att ta del av gammelfarmors gamla kunskapsbank när det gäller att ha koll på mikroorganismerna så är den tämligen heltäckande och redogör även för en hel del svårgogglade metoder. Boken är ett tydligt resultat av den stora kunskapsutveckling och intresse för konservering som skedde alltsedan upptäckten av mikroorganismers inverkan på livsmedel och det faktum att socker blev billigare. Men vad hände sen – vart försvann alla konserveringsburkar och apparater? Jo, frysskåpen och plastburkarna gjorde sina intåg – tidsbesparande och bekvämt (men efter att se de ständigt höga bergen av frysskåp på återvinningscentralen och mikroplaster i miljön kan man undra på bekostnad av vad…). Paradoxalt nog är att den idag så populära mjölksyrningen (med enbart salttillsats) endast omnämns i en bisats i den gamla handboken. Denna gamla metod som tillämpats av många folkslag i världen är onekligen en av de metoder som, trots sin undanskymda roll i ”konserveringsbibeln” överlevt väl i den tuffa frysskåps-konkurrensen. Orsaken till den undanskymda rollen i boken är oklar – var metoden så väletablerad att det ansågs onödigt att beskriva den i boken eller ansågs den inte tillräckligt intressant? Efter ett par intervjuer kan konstateras att mjölksyrningsrecept för exempelvis vitkål till surkål inte tillämpades i trakterna kring gammelfarmors och mormors gårdar i Jämtland och Småland… så där var den i åtminstone inte någon välkänd metod. Tänk om våra gamla släktingar fått chansen att smaka på lite mjölksyrad sommarkål – då är det nog frågan om de trots allt inte skulle behållit sina gamla konserveringsburkar.
En Annorlunda Hälsingegård
