Den steniga terrängen på vägen upp till Ranboberget är som en väldig skyddsmur för alla växter och djur på bergets topp och har möjliggjort ett tämligen fridfullt liv utan avverkningsinsatser för de 200-300 åriga tallarna och andra växter i området. I den urskogslika miljön trivs också många fågelarter, bland annat spillkråka, hackspett, slaguggla, ormvråk och fjällvråkar. Som ytterligare förstärkning till den naturliga ”ringmuren” har ett kyrkreservat runt bergstoppen inrättats som gör att urinvånarna ”kan sova lite extra gott om nätterna”.
En Annorlunda Hälsingegård
