Blåbär som förbereder sig för vintervilan. Till skillnad från lingonris, ljung och andra risarter som ofta behåller sina gröna läderartade och styva blad under vintern så tappar blåbärsriset sina betydligt tunnare blad för att klara av vinterns kyla och brist på vatten. Precis som för lövträden så minskar klorofyllproduktionen efter ett genetiskt mönster med förväntad lägre ljusmängd på hösten, för att maximera energileveransen till rötterna inför vintern.För de flesta lövträd sker sänkningen av det gröna klorofyllet till så låga nivåer att karotenet i bladen (samma färgämne som i morötter) dominerar och ger dem en gul färg. Så lågt sjunker inte klorofyllnivån i blåbärsris. Däremot så bildas på blåbärsbladen (liksom hos vissa lövträd) ett cellager vid bladskaftet som stramar åt och begränsar sockerflödet in i stammen till den nivå som är optimal för förväntad ljusnivå. Om det nu råkar bli väldigt mycket sol så kommer den sänkta klorofyllhalten inte kunna ta hand om solenergin och risken för överhettning är stor vilket skulle döda bladen i förtid. Men den förhöjda sockerhalten, pga åtstramningen vid bladskaftet aktiverar då istället en produktion av ”solskyddsmedlet” antocyanin – ett lila-rött färgämne (samma pigment som gör vindruvor och äpplen röda). Mängden ”solskyddmedel” ökar ju soligare och torrare det är – och vi får alltså större möjligheter att njuta av de röda mattorna av blåbärsris … tills den dag frosten tar sitt grepp om naturen – då faller bladen till marken och den långa vinterdvalan kan börja!
En Annorlunda Hälsingegård
