Odödlighetens ört

Långt in i september lyser renfanan upp i vägkanter och på andra öppna ytor, och här utefter åkerkanten bildar den något som ser ut som en jättelik prydlig rabatt. Det är också vanligt att hitta den runt gårdar och byar, vilket minner om gamla tider då den nyttjades frekvent i en mängd olika tillämpningar; alltifrån kryddsättning av brännvin till ett brett bruk inom folkmedicinen såsom exempelvis mot svullnader, sår, klåda, matsmältningsbesvär, åderbrock och som svettdrivande. Men allra flitigast var den nog använd som medel mot ohyra och framförallt som maskmedel då den dödar parasiter… invärtes såväl som utvärtes… och det var inte ovanligt att man gned in en avliden med örten för att kroppen inte skulle angripas av maskar och av den anledningen kallades den i gamla läkarböcker för odödlighetens ört. Av samma anledning användes den till att gnida in djurkött för att öka hållbarheten. Renfanan är inte klassad som giftig men innehåller ändå, i mindre mängder, giftet tujon och ska därför användas med försiktighet, men att plocka in några buketter i huset kan rekommenderas då blomkorgarna med de gula knapparna inte bara lyser upp som små solar utan dess lukt hjälper alltså också till att hålla besvärliga flugor, getingar och andra insekter borta.