Något som vi hela tiden har tyckt så bra om med Mo är att det ligger i en del av Hälsingland som har nära till många naturtyper; odlade fält, betesmarker, olika typer av skog alltifrån löv- bland-, barrskog, sandig mo till hällmarkstallskog, berg, sjöar men även närheten till hav. Fram till idag har vi främst utforskat de blå bergen, sjöarna och de djupa skogarna men under ett par dagar så tog vi våra havskajaker och drog ut med tre av våra vänner från Uppsala och utforskade en liten del av skärgården med sina 500 öar… stenigt… block, grovsten, mellansten, sten, grus och sand, om man använder den äldre definitionen av storleksindelningen, men väldigt få öppna släta klippor i vattenlinjen. Det är en påtaglig skillnad jämfört med skärgårdarna söderöver. Anledningen är att inlandsisen, av oklar anledning, lämnat mycket morän av olika storlek i hela detta område. Den sandrevel som bildar Stenö naturreservat och som dyker upp igen i havet som Enskärsören och Enskär är däremot lämningar ifrån en isälv. Den resulterande sandåsen sträcker sig sedan inåt landet ända upp till oss i Mo.
En Annorlunda Hälsingegård
