När vi flyttade hit till Ranbogården så inleddes första årets odlingssäsong med ovanligt mycket värme, året efter med ovanligt mycket regn och i år med ovanligt mycket kyla. Ingen vet vad nästa års odlingssäsong kommer att präglas av, men klimatforskare är eniga om att den globala uppvärmningen förvisso leder till kortare och mildare vintrar men dessutom till starkt ökat antal tillfällen av extremväder. Så även om framtida odlingssäsonger bli längre så kommer vi behöva gardera oss både för överraskande hagelstormar, perioder av kyla, torka och intensivt regn vid ovanliga tillfällen och därmed större risker för förstörda skördar. På SMHI:s webbsida finns detaljerade scenarier som beskriver dagens, och framtidens troliga klimat i Sverige, t.ex specificerat för våra olika län. Länsrapporterna behandlar nederbörd, temperatur, markfuktighet och tillrinning. Utifrån observationer och beräkningar görs prognoser om alltifrån antal dagar med snötäcke till prognoser om växtsäsongens start och längd.
Scenarierna är de som IPCC använder sig av för att modellera hur väl vi lyckas bromsa framtida utsläpp av koldioxid. De kallas ”Representative Concentration Pathways”, RCP efter vilken koncentration av växthusgaser som vi kommer ha i atmosfären och som skapar en extra uppvärmningseffekt till vårt klimat. I scenariot RCP 2,6 har man alltså gjort ett antal antaganden som leder till att vi får en ökning av växthusgaser som leder till en strålningsdriven effektökning vid jordytan med 2,6 W/m2 vid år 2100. Detta är det mest optimistiska scenariot och det enda som uppfyller Parisavtalet med lägst förväntad uppvärmning på 1,5 – 2 °C, vilket vi kommer att få kämpa med för att lyckas uppnå. Då kan man t.ex. från beräkningarna bl.a. se att växtsäsongen förväntas bli upp till 20 dagar längre från åren 2020-2050.
När vi nu, att döma av dagens väderprognos, går in i andra halvlek av 2020 års odlingssäsong och lämnar vårvintern bakom oss, känns det som det är läge att utvärdera de senaste månadernas odlingsinsatser i drivbänkarna – lådor utan botten, med svag lutning åt söder och med genomskinliga lock. Båda typerna av drivbänkar; kall- och varmbänk är typiskt traditionella odlingsmetoder med syfte att förlänga odlingssäsongen under vår och höst. Under 1800-talets Paris odlades vintertid grönsaker till 1 miljoner parisare i heta varmbänkar. I en framtid med snöfattigare vintrar kan troligen varmbänkarna få ”en ökad plats i solen” under vårvintern när dagsljuset börjar komma tillbaka i februari.
Det kan kännas lite motigt att i februarikylan ge sig ut med ett antal lass i skottkärran av färskt hästgödsel respektive halm tills drivbänken är fylld. Men när väl den arbetsinsatsen är gjord så kan man gå in i stugvärmen igen och låta tusentals mikroorganismer ivrigt ta över arbetet och sätta igång med nedbrytningsprocessen. När jäsningsprocessen kommit igång kan temperaturer på uppåt 70 °C uppmätas för att efter några dagar sjunka till lämplig odlingstemperatur på 20 °C. Ifall sammansättningen av organiskt material är väl avvägd och volymen på varmbänken tillräckligt stor så bibehåller varmbänken denna temperatur ett par månader – lagom tills vårkylan gett vika.
Även om varmbänkarna på bilden troligen är underdimensionerade för en rejält kall vårvinter så har de under vårens omständigheter fungerat bra. Att vi valde köldtåliga grönsaker med kort utvecklingstid har nog också bidragit till att vi redan kunnat skörda rädisor, krasse, spenat och andra bladgrönsaker i flera omgångar. Så summa summarum är att det känns som att vändorna med skottkärran kan räknas hem. Kallbänkarna (de små drivbänkarna i bilden), som endast får sin uppvärmning från solens strålar, byggdes något senare men har ändå bidragit till många vitaminrika måltider – även om det blivit en hel del extravändor med täckande halmmattor inför kalla stjärnklara nätter.
Ska vi göra samma procedurer nästa år? Absolut, och främsta anledningen att fortsätta testa olika slags odlingsmetoder och grödor är att man får erfarenhet av vilka som är mest tåliga för stora variationer och därmed mest resilienta i en framtid där det normala allt oftare kommer vara det idag onormala.