Svårslagen kombination, par i Annika och triss i Julia

Ägaren till fjällkorna på Krype fäbod har som tradition att komplettera numren på SE-brickorna med tilltalsnamnet Julia som ”förnamn” på alla sina kor, vilket ju också är namnet på den yngste av oss i Ranbogänget. Att fäbodsansvarig heter Annika, liksom jag själv, bidrar också till att de ”små grå” ibland får jobba lite extra under fäbodsbesöken. Så håll i er, nu gäller det att hänga med i det vi ska berätta…

Sedan Julia kalvade i juni så har Julia under stor del av sommaren hängt med Julia i vått och torrt och diat närhelst hon behagat, vilket hos kalvar som diar naturligt handlar om 4-5 gånger om dagen. Annika har trots detta upplevt att hon vid morgonens mjölkning fått tillräckligt med mjölk för sin småskaliga osttillverkning. Hade inte sensommaren och flytten tillbaka till stallordningen gällt så hade Julia antagligen fortsatt med detta beteende upp till 8-11 månaders ålder.

I ett examensarbete från SLU läser vi hur ett band mellan ko och kalv börjar bildas direkt när kalven är född och hur det stärks vid digivning och umgänge under kalvens uppväxt och kvarstår till vuxen ålder. I den aktuella litteraturstudien listas några av de fördelar som diandet har på kalvens tillväxt och sociala anpassning, mjölkmängd och juverhälsa. Men som med det mesta så finns en baksida; mjölkens fetthalt blir lägre och mängden säljbar mjölk blir eventuellt lägre. Ko och kalv kan också visa större stress i samband med en separation om de gått länge med varandra.

Rapporten nämner också att vissa parametrar kan förbättras bara av att ko och kalv får umgås, kalven måste alltså inte alltid dia för att positiva aspekter ska ses. Bland annat har för vissa raser visats att både mjölkmängd och fetthalt ökar om kalven befinner sig vid kons huvud. Och kanske var det just Julias närvaro hos Julia som bidrog till att Julia, som aldrig tidigare handmjölkat, upplevde det som både lättsamt och överraskande enkelt.

Att ”en nypa kärlek” i matlagningen sägs förhöja smaken upplevdes denna dag synnerligen påtagligt när den nytillverkade filmjölken, gjord på en nypa av Julias och Julias kärlek till varandra, avnjöts av Julia, Annika och Annika.

Att leva fäbodliv kan ofta vara strävsamt men samtidigt också en lisa för själen för både folk, fä och planeten. Kan vi måhända plocka med oss någon av all den kunskap om hållbarhet som fäbodlivet är förknippat med hem till våra vardagsliv? En synnerligen konkret lösning kan ju tex vara att vara beredd på att betala mer för mjölken och köttet så att alla fantastiska bönder får möjlighet att utveckla ännu fler av vårt lands stallar där både de, korna och kalvarna får möjlighet att uppleva ett liv med mindre press och trevligare arbetsmiljö.