Vill man känna sig riktigt rik ska man dessa dagar ge sig ut i skogen och plocka utav en av vårt lands nyckelarter, dvs en art som är av extra stor betydelse för andra arters överlevnad i ett ekosystem. Vi pratar förstås om blåbären.
De finns i regel och blir över till oss allihop att fylla ”kistan” med, både för stunden och till vinterförrådets skattkista – närmare 17 % av Sveriges yta täcks nämligen av blåbärsris och i dagsläget plockas bara 3 % av bären av oss människor, björnar, fåglar och andra bär-ätande djur men riset kalasas det också gladeligen på av bland annat älgar och rådjur.
Tidigare i våras när blåbärsriset blommade för fullt var de ovärderliga för humlor, bin, fjärilar och andra pollinerare som flygande tog sig runt och försåg sig med nektar och pollen och vars framfart vi idag ser resultatet av och som vi bör skicka en tacksamhetens tanke när vi fyller våra hinkar med rikedomarna.
Det är lätt att förstå att blåbär hör till skogens infrastruktur och som mycket av skogens övriga mångfald och ekosystemtjänster bygger på. Även om vi upplever att det finns oceaner av blåbär omkring oss så bör vi vara medvetna om illavarslande trender – studier visar att blåbär tillsammans med lingon och ljung har halverats i omfattning i södra Sveriges skogar. Huvudanledningen beror på att skogslandskapet i ökande grad domineras av uppodlade, tätväxande granskogar där bär-ris missgynnas och där dessa källor till rikedom för många fler än för oss två-benta alltså försvinner.