”Otäcka skadedjur som äter upp fröna och förstör matjorden. Med hjälp av lyktor kan man på natten gå ut och oskadliggöra dem. Genom att bland annat slå ner pålar och skaka på dem i marken så kan de slemmiga maskarna fås att krypa upp ur hålen och lättare fångas in”. Ungefär så beskrivs daggmaskarna i vissa handböcker ända in på 1800-talet.
Framåt 1870-talet bidrog Darwin med att ge en mer rättvisande bild av, de för matjorden, ovärderliga daggmaskarna. Hans studier visade på den jordfabrik som daggmaskarnas magar utgör. Hur effektivt deras magar med hjälp av syror och bakterier omvandlar organiskt material, löser upp sandkorn och dess mineraler … och producerar matjord som är perfekt för grödor att växa i.
Idag är vetskapen om daggmaskarnas oskattbara roll i ekosystemen allmänt känt men detta till trots så minskar maskantalet i världens odlingsjordar. De främsta hoten mot daggmaskarna är plöjning, kompakterade jordar, bekämpningsmedel, mikroplaster och konstgödsel.
Genom att ombesörja att daggmaskarna i Ranbos permanenta odlingsbäddar får påfyllnad av mat – organiskt material – så hoppas vi att de ska trivas och locka hit allt fler av dessa geniala och fulländade jordingenjörer.