Att omskola sig associerar de flesta med en utbildningsinsats till nytt yrke, men i odlingssammanhang syftar begreppet omskolning framför allt på själva flytten – omplanteringen- från en mindre till en större kruka och de möjligheter till ökad näring och tillväxt som det större utrymmet och den mer näringsrika jorden erbjuder. Fast den begreppsförklaringen visar sig nu lite snäv och borde faktiskt utökas att jämföras med just vårt behov av omskolning emellanåt … för det handlar i allra högsta grad också om en plantas flytt till ”ny studieort” och de krav på ny kunskapsinhämtning som det innebär. Relativt ny forskning visar på växters många förmågor där de, i likhet med oss människor, känner, luktar, kommunicerar, rör på sig, matar sina ungar – och mot bakgrund av detta innebär ju en flytt till ett helt nytt större ”livsrum” en oerhört dramatisk och omvälvande situation att förhålla sig till för plantan där en stor del sannolikt handlar om att snabbt hämta in kunskap om sin nya omgivning, nya klasskamrater, mat och fikamöjligheter, vad behöver jag ändra på för att klara mig, eventuella hot ifrån de större och skrämmande längre bort på skolgården, perioder med löss och annan ohyra… att ”sätta sig på skolbänken” för omskolning helt enkelt. Det dröjer säkert inte länge förrän nya rön visar på plantornas matematiska och logiska förmåga. Om vi inte skärper oss i vår skogs- och naturvård så kommer de rent av vandrande ner ifrån sluttningarna för att tala allvar med oss, precis som i ”sagan om Ringen”, när de har fått nog.
En Annorlunda Hälsingegård
