Plötsligt på våren dyker de vita blommorna upp överallt i trädgården och vi påminns plötsligt om det stora utbredningsområde bestånden har och hur effektivt som de verkar sprida sig. Till viss del beror denna spridning på vitsippans krypande horisontella jordstam som möjliggör för sidogrenar att skjuta upp och bilda nya stjälkar med blommor. År efter år kryper på detta vis jordstammen vidare och blommor dyker upp på platser där man inte sett dem tidigare. Alla stjälkar och blommor som på detta vis vuxit ut ur en och samma jordstam utgör tillsammans en enda individ med samma genetiska arv … så är måhända alla de tusentals blommorna en och samma individ – ”en blomma”?! Nja, till saken hör att spridningen även sker genom fruktspridning … som resulterar i att nya jordstammar – nya individer utvecklas. Det är främst myrorna som efter blomningen bistår till spridningen av de frukter som då bildas. Myrorna är ute efter den fettrika utväxten på frukterna (elaiosom) och bär hem dem till kolonin för att mata larverna. Frukten förblir oskadad och slängs iväg utanför boet … och börjar där snart utveckla nya jordstammar och individer. Och med visshet om hur flitiga myror kan vara så undrar man ju om det bara är en tidsfråga innan hela Ranbo – inte bara vintertid, utan även så här på senvåren – bäddas in i ett mjukt vitt täcke.
En Annorlunda Hälsingegård
