En Annorlunda Hälsingegård
För mycket av det goda – Pompe har gått upp lite för mycket i vikt av sommarbetet och nu är det extra morgonturer som gäller. Det måste vara dubbelt prövande att först bli satt på diet i stallet på kvälls- och nattetid och sedan, på nästan fastande mage, ut och rida i det hav av ”mat” som Paläck är just nu. Men som den gentleman han är, så tar han det stoiskt.
Äng med gökblomster i Svedjadalen. För vår planerade odling av ängsblommor behöver vi få ihop en matsked fröer från vardera av tio typiska ängsblommor, förr så vanliga i Hälsingland. Häromdagen började vi tappa hoppet för bl.a. gökblomster – idag är läget helt annorlunda. Birgitta Johnsson som växt upp i östra Flor kan sin barndoms bygd och visade snabbt vägen till en hel äng med denna nuförtiden så sällsynta raritet! Nu finns hoppet att – de som vill drömma om sin framtida livspartner även fortsättningsvis ska kunna hitta dessa blommor till kudden på midsommarafton…. och framförallt att bin, fjärilar och andra insekter ska få tillgång till en mångfald av ängsblommor.
Björkar är extremt köldtåliga träd – trots vinterns hårda nordanvindar behöver endast en av fjolårets 20 nyplanterade björkar ersättas i allén. Medan dagens företagsekonomer stirrar blint på kvartalsresultaten så känns det härligt att sjunga långsamhetens lov och planera för alléns 125-års cykel. Tänk att någon sitter här i diket igen år 2142 – när det är dags för nästa generation björkar.
Snart är syrensockret till sommarcaféets bondkakor klart.
Mmm ett hav av hundkäx… det borde väl vara något extra för Candy och Quill. Nåja, ingen större besvikelse, dom bryr sig inte om våra ologiska namnsättningar utan roar sig i blomsterhavet på andra sätt.
Grönsaksodling går inte hem i alla läger. De två som går på en mer Atkinsliknande diet är inte alls lika pigga och fokuserade på planteringen av palsternackor, rödbetor, m.m. såsom Julia är.
En ny Ranboskog planteras – i alla fall en liten skogsdunge – och ”snart” fungerar förhoppningsvis de 130 björk- och granplantorna som ett extra ”fårstängsel” mot väg 50. Med dessa nya kolsänkor klimatkompenserar vi ju också lite för de extra resor, och fossildrivna vänner, som ett lantliv ofta medför.
Att hålla sig med humlestänger var under 400 år, fram till 1860, en odlingsplikt. Det var alltså delvis en lagstadgad skatt till kronan… och för oss upplevs den idag som en extra stor skatt! När vi började rensa ogräs bredvid Storstugan stötte vi på den ena efter den andra plantan och när vi stöttat upp dom med störar så visade det sig att vi hade grävt fram en hel humlegård. Fortsätt läsa ”Upphittad humlegård”
Alla som vi tar med upp på Ranbobergets topp njuter av utsikten därifrån.
Redan de första ägarna till Ranbogården hade helt klart en känsla för vackra utsikter med blå berg i horisonten i flera riktningar. Den gamla boplatsen, låg nämligen här, ca 200 m från nuvarande placering. År 1726 köpte gästgivare Johan Hök gården. Kanske prioriterade ”turisterna” redan på den tiden ”drive-in hotell” med ”all-inclusive” nära de trafikerade genomfartslederna. Han valde hursomhelst att sälja till Flor linnemanufaktur 1732 som 1736 upplät marken till nye direktören Stephen Bennet som flyttade gården närmare ”storstadspulsen” i det spirande Flor.