Jägarstenåldern:

I början, när vi var samlare och sedan även jägare så var självhushållning/självförsörjning den enda egentliga ekonomin.^[1] Viss uppdelning i arbetsuppgifter finns men gruppen anses ha varit väldigt jämställd och jämlik.^[2] Huruvida befolkningstätheten till slut blir för hög för att stödja denna livsstil t.ex. för att de stora bytesdjuren blev för få eller om förutsättningarna i klimatet blir mer gynnsamt för odling är oklart, men jordens befolkning anses vara cirka 4-5 miljoner när perioden avslutas, vilket sker först i Mellanöstern, för ca 12 000 år sedan.^{[3] [4] [5]}

Bondestenåldern:

Av flera anledningar blev alltså bofast boende kring odlande av sädesslag att föredra på vissa platser i mellanöstern ca. 10000 f.kr, speciellt kring de stora floddalarna där återkommande översvämningar förnyade den annars, med tidens brukande, utarmade jorden.^[6] Självhushållning gällde fortfarande men med självhushållande jordbruk och boskapsskötsel som tillkommande element. Den stora skillnaden var att nu fanns möjligheten att börja spara undan till senare behov, att bygga upp ett överskott och då fanns det plötsligt en poäng med att jobba ihop mer än man behövde för tillfället. Med bofasta samlade kring lämpliga odlingsplatser utvecklades de tidiga primitiva samhällena till att utveckla tydligare arbetsfördelning, dvs. specialisering till särskilda yrkesgrenar och mer avancerade system med inslag av andra ekonomiska former såsom byteshandel, skuld- och gåvoekonomier.^[7] [8] Med ökande specialisering ökar produktiviteten. Det ledde också till en mycket tydligare social hierarki och med politisk och ekonomisk centralisering där vissa fick mycket större rikedomar, makt och inflytande.^[9] Dessa första civilisationer uppkom ca 5000 f.kr. Viktigt för utvecklingen var också att Sumererna var de första med att utveckla ett skriftspråk omkring 3000 f.kr.

Idag låter kanske livet i en civilisation som bekvämt i jämförelse med att leva i naturen på jakt och samlande av ätliga växter, men de första jordbruken var troligen mer tids-, och arbetskrävande samt med mindre allsidig kost^[10] [11] – många menar att Bibelns åsyftan på Adam och Evas liv i Paradiset var just den tiden innan människan, med sina, genom den förbjudna frukten, nyvunna kunskaper om hur man med odling kan styra naturen, tvingades ut ur skogen och nu istället fick arbeta i sitt anletes svett för att försörja sig. I och med civilisationerna så blev människorna dessutom påtvingade skatt, ofta mycket högre än idag, och andra krav utan att levnadsstandarden höjdes utom för den mäktigare eliten.^[12]

Den nya livsstilen gav dock en större stabilitet och trygghet i försörjningen vilket möjliggjorde ett ökat barnafödande. Befolkningstillväxten hämmades i början på grund av sämre näringsupptag, sjukdomar och krig men från 5000 f.kr. en ökande befolkning.^[13] [14] Den senare försvårade givetvis en återgång till den tidigare livsstilen, och trängde undan de som fortfarande levde kvar däri men satte dessutom nya krav på ett ännu större överskott i matproduktionen. Överskotten och de andra rikedomar som de resulterade i var dessutom attraktiva för plundring varför man tvingades hålla sig med krigsfolk och befästningsbyggare – personalresurser som också behövde förses med mat.

Bronsåldern:

I flera av dessa tidiga stora flodkulturer utvecklades gemensamma betalmedel för att förenkla handeln. Den bestående var den med högt värde per volymenhet dvs. ädelmetallerna och speciellt när dessa präglades till mynt, så att man slapp väga metallen varje gång, så förenklades handeln ännu mer och drev specialiseringen ännu längre.

Att genomskåda hur ekonomin utvecklas i dessa tidiga civilisationer är tillräckligt svårt och det är lätt att bli ännu mer ”fartblind” av den fortsatta utvecklingen av komplexa strukturer och de därtill kopplade ekonomierna. Varifrån kommer de nya ”rikedomarna” i de övre klasserna?

Så låt oss redan här påminna oss om att det är ett överskott i matproduktion som är grunden för att kunna bygga ett mer komplext samhälle. Kanske kom det överskottet ifrån tidsvinster genom tidigare specialisering eller så följer specialiseringen på överskottet. Överskottet ger tid över för vissa, att utföra andra sysslor såsom produktion av andra produkter som kan köpas för del av detta överskott. Så övergången från ett totalt självhushåll till en uppdelning av arbetsuppgifter där några koncentrerar och specialiserar sig på matproduktion medan andra tillverkar kläder, bygger hus osv. och att matproducenterna köper dessa produkter/tjänster för sitt matöverskott känns logiskt och lätt att förstå – alla har sysselsättning och alla får mat och de andra förnödenheterna man behöver. Men det är härifrån det snabbt blir komplicerat – hur värdera varje individs arbete. Någon skomakare blir av någon anledning skickligare och/eller snabbare än andra och kan därmed sälja fler skor och få större tilldelning av mat/pengar, som han sedan kan köpa nya saker för. I ett precist avvägt system, där varje tidigare självhushållares nu utspecialiserade uppgifter ersätts med exakt så mycket mat/pengar som han kunnat öka sin matproduktion med genom den insparade tiden så kommer ju en annan skomakare inte att få något sålt… om inte en bonde lyckats bättre än förväntat och fått ännu större överskott och väljer att ta ett par extra skor från honom, ett par smidigare, eller kanske finare, att ta på sig till marknaden.

Så fort man övergår ifrån att direkt re-distribuera den producerade maten lika bland alla invånare i samhället, vilket förekom i relativt hög grad i vissa av de tidiga s.k. palatsekonomierna och istället införa betalmedel, pengar, för att förenkla handeln så uppstår även frågan hur mycket pengar som ska finnas i omlopp. Enligt den första tanken så bör det ju inte finnas mer pengar än den tillgängliga mängden producerad mat som den var tänkt att representera, men det blir ju svårt i praktiken, dels för att det är svårt att hela tiden hålla dessa exakt lika och ännu mer för att systemet blir trögt. Stoppar man in mer pengar vilket sker genom lån (oftast mot ränta) från staten/bankerna så upptäckte man att man stimulerar ekonomin, men stoppar man in för mycket så upptäckte man också att förtroendet för pengarna sjönk vilket ledde till prisökningar och inflation – minskat värde av pengarna. Här kommer alltså en mänsklig, psykologisk faktor in i ekonomierna som givetvis är svår att kontrollera och styra exakt.

Annars känns det dock fortfarande logiskt. Om bönderna bara gör ännu fler produktivitetshöjningar som ger större skörd så kan de försörja ännu fler människor… förutsatt att bönderna väljer att jobba lika mycket som tidigare, och förutsatt att de vill köpa de nya varorna som dessa nya hantverkare erbjuder dem. Men kanske att bönderna är nöjda och istället väljer att gå ner i tid så att det inte blir något nytt överskott… förutom en bonde… visar det sig kanske. Han fortsätter jobba lika länge som tidigare och får ett rejält överskott. För att vara säker på att bli av med allt sätter han lite lägre pris vilket gör att han snabbt får allt sålt medan några av de ”bekväma” bönderna också måste sänka priset för att förhoppningsvis få allt sålt och eventuellt gå upp i arbetstid året därpå för att kompensera för sitt inkomstbortfall. Inom denna civilisation med den relativt stabila tillgången till mat så kan många framsynta aktörer tryggt fundera på och utveckla nya metoder för ytterligare produktivitetshöjning som dessutom snabbt sprids i dessa tätbefolkade samhällen. Konkurrensen gör att priserna hålls nere så länge tillgången är god. Nästan alla är ju fortfarande i jordbruket och det är svårare för en grupp där det är hög konkurrens att höja priserna, varför det blir det lilla fåtalet, de som specialiserat sig, som kan gå ihop i skrån och förhindra nya etableringar, som lättare tjänar på systemet… och de som styr distributionen förstås.

Med ökad befolkning, specialiseringen och handel så blir ekonomierna alltmer komplexa. Men man måste komma ihåg att det bara är ett överskott i mat som kan driva den fortsatta specialiseringen. Produktiviteten i matförsörjningen, dvs. både odlingen och distributionen, måste alltså öka för att hålla fler sysselsatta i andra yrken. Samtidigt som varje ny person i samhället innebär en ökad möjlighet att få avsättning för andra produkter så är befolkningstillväxten också ett ständigt hot som utmanar den befintliga produktionskapaciteten på mat… om inte de nya personerna blir bönder förstås.

Man inser också att det behövs ett allt större matöverskott, utöver de ursprungliga primära självförsörjningsbehoven, i ett växande och mer specialiserat samhälle för att hålla alla mätta, sysselsatta och dessutom kompensera för det matsvinn som uppstår på vägen (om inte produktivitetsökningen i matdistributionen höjs i motsvarande takt som befolknings- och specialiseringsökningen). Eftersom energiförlusten från vegetabilier till animalier är cirka 90% så blir produktivitetskraven på matkedjan ännu högre när man betänker att köttkonsumtionen ökat i alla samhällen där ekonomierna ökat. Den fortsatta historien kommer visa just hur svårt det är att balansera alla dessa faktorer.

Järnåldern:

Efter en kollaps av i stort sett alla de forna rikena i och kring den gyllene halvmånen på grund av stridigheter som eventuellt kom av klimatförändringar och torka. Detta, troligen i kombination med för hög befolkningstillväxt i förhållande till brukbar jord, och komplexa ekonomier med svag resiliens – tålighet mot förändringar, ledde till systemkollaps från 1200-talet f.kr. och framåt. Sedan kom de arabiska, grekiska och romerska rikena att bli de nya civilisationerna som växte fram kring Medelhavet under i stort sett samma mönster som tidigare och som gjorde stora framsteg inom vetenskap, juridik och ingenjörskonst. Handeln blomstrade även här och la grunden för utvecklingen som sen kom igång i övriga Europa. Vid Kristi födelse bestod jordens befolkning av cirka 250 miljoner människor.

Medeltiden:

Europa blir fokus för utvecklingen. Vid medeltidens början är ju fortfarande den absoluta majoriteten jordbrukare i Europa, men det finns samtidigt en överklass som på olika sätt fått en allt större del av överskotten och är de stora jordägarna. Enligt en tolkning av den historiska utvecklingen så var det frankernas kung och sedermera Kejsaren, Karl den Store i det ”nya västromerska” riket som utvecklar administrationen i sitt växande rike genom att dela upp landet i feodum (latinska av germanska orden fehu = boskap, att jämföra med svenskans fä, och ôd = rikedom, att jämföra med svenska öd) dvs i jordförläningar – län. Det var början på feodalismen. Länen delades vidare upp i gods, godsen i gårdar och gårdarna i torp. Länen skyddades av vasaller med hjälp av hästar och soldater och som fick sin mat av godsherren, som i sin tur fick sin mat ifrån gårdarna som fick sin från torparna genom deras arbetsinsats. Förenklat brukar feodalismen symboliseras av en pyramid med kungen i toppen, ett lager av storvasaller därunder följt av undervasaller (riddare och soldater) och sedan ett lager av självägande bönder och längst ner ett lager med egendomslösa torpare, drängar, pigor, daglönare, backstugusittare och tjänstehjon.

Graden av feodalism var givetvis väldigt olika på olika platser i Europa och under olika tider och där t.ex. svenska bönder var förhållandevis fria. Generellt så var förhållanden dock goda i Europa under 1000-1200-talet. En långsam men stadig utveckling skedde inom metallutvinning, textil- och papperstillverkning. Det fanns gott om odlingsmark, klimatet var milt och stora framsteg gjordes i jordbruket där 4 skördar kunde tas istället för tidigare tre. Det blev således ett stort överskott och handeln blomstrade. Likaså gjorde dessvärre befolkningstillväxten från ca 35 miljoner människor vid 1000-talet till 75 miljoner kring 1300-talet. Det var framför allt i västra och södra Europa som ökningen skedde. Vissa områden i Tyskland var lika tätbefolkade i början av 1300-talet som de sen blev igen först i början på 1910-talet.

Det ledde till brist på både mat och bra odlingsmark, där man försökte odla upp myrmarker med dåligt resultat. Detta i kombination med dåligt väder ledde till den ”stora hungersnöden” 1315-1317. Sämre näringsintag ledde till dåligt immunförsvar och folket var mycket försvarslösa när pesten slog till på mitten av 1300-talet och slog ut 1/3 av Europas befolkning och sjukdomen återkom, i mildare former, nästan varje decennium fram till 1600-talet.

Det hade dock fördelen att det nu blev gott om bra odlingsmark igen och att godsherrarna måste ge bättre villkor och lön åt sina arbetare för att de inte skulle dra vidare och jobba åt någon annan. Självägande bönder kunde ta mer betalt på grund av bristande konkurrens. Feodalismen tappar styrka. I och med att maten räcker till både bönder och godsherrar samt till att sälja på marknaderna så pratar man om en begynnande agrar kapitalism. Denna ”agrara modell” som ursprung för kapitalism skiljer sig från den tidigare mer etablerade ”handelsmodellen” där det istället var de stora centrena av handelsmän, ”merchants” först i Nord-Italiens stads-stater som Venedig, Genua, Pisa… och senare förskjutning till Storbritannien och Nederländerna med Ost-indiska och Holländska ost-indiska kompanierna som lade grunden för transformationen till kapitalismen.

Industrialiseringen:

Så länge vi kommer ihåg att det är ett överskott på mat som är ett grundkrav så kan vi nöja oss med att konstatera att det troligen var en kombination av agrar och ”merchant” kapitalism = merkantilism, som ledde fram till den kapitalism som nu började dominera ekonomierna i Europa – industriell kapitalism. Den stora skillnaden från tidigare ekonomier var att vinsterna re-investerades i utrustning och metoder för ytterligare produktivitetshöjning snarare än i ekonomiskt improduktiva företag såsom pyramider, slott, kyrkor och militär. Det fanns också en tillgänglighet, och därmed poäng, för många fler att jobba för en produktivitetshöjning. Industrimännen ersätter nu handelsmännen som de dominerade aktörerna i det ekonomiska systemet och landägare och hyrestagande bönder odlar för att sälja för vinst, och inte bara för självhushållning för sig själva och godsägaren som under feodalismen. Förutom den ändrade sociala odlarstrukturen så förklaras den ökade produktiviteten i jordbruket också av nya grödor såsom potatisen och växelbruk.

på 1500-talet var fortfarande upp till 75% av människor engagerade i jordbruk i England. År 1750 minskade den andelen till 50% och sedan ytterligare ner till 30% år 1840.

Förutom huruvida pådrivandet av utvecklingen till kapitalism låg i handelns eller i jordbrukets utveckling så debatteras det fortfarande mycket, mellan forskare, kring närliggande aspekter t.ex. hur mycket är kapitalismen ett utslag av inneboende mänskligt beteende; hur mycket beror på specifika historiska omständigheter; är det ett Europeiskt påfund; hur stor roll spelade klasskillnader och hur stor var statens roll; hur stor var kopplingen till imperialism och kolonialismen; till och med huruvida den tekniska utvecklingen var pådrivande eller bara en följdeffekt; och kanske den mest intressanta – huruvida kapitalismen verkligen är det bästa sättet att organisera ett samhälle?

Konsumismen:

Parallellt med kapitalismen så växte konsumismen fram som en företeelse. Överklassen i alla tidigare civilisationer ville och/eller behövde av olika anledningar visa och befästa sina positioner och gjorde det bland annat med varor som kan betraktas som ren lyx då de var avsedda för en mycket begränsad krets, med statuskaraktär som enda syfte och där värdet låg mycket i sin exklusivitet.

Ända från de tidiga civilisationerna i mellanöstern till medeltiden i Europa på 1600-talet så var det alltså till största delen självhushåll som gällde. Överklassen var mycket liten och lyxprodukterna var få och vårdades länge och väl. Det var först när städerna blev centra i civilisationerna under medeltiden, där specialiseringen blev mer tydlig och senare en begynnande kapitalism skapade en välbärgad borgarklass där kläder och varor, inspirerade ifrån de rikaste i adeln, började köpas och förbrukas i takt med modets växlingar, som kom allt snabbare. Olika historiker ser tecken på födelsen av denna tidiga konsumism på lite olika ställen, i en prylkult i Kina under Ming-dynastin 1368-1644, i medeltida Florens och Venedig och definitivt i det sena 1600-talets England.

På samma sätt som diskussionen kring kapitalismens framväxt så finns samma frågeställningar till konsumismen. De flesta verkar anse att det främst var den växande och rikare medelklassen som nu plockade upp idéerna kring lyx och mode från de högre klasserna i kombination med att det fanns ett större utbud av tidigare lyxvaror såsom tobak, socker, te, kaffe och siden genom kolonialismen med exotiska och billiga varor producerade genom främst slaveri. Merparten i ekonomierna var ju fortfarande självhushållande jordbruk men t.ex. i London växte marknadsplatserna ut till shopping centers vilka blev en populär social mötesplats vid sidan om teatrarna.

Kritiken mot det nya materialistiska inslaget i samhället var stor bl.a. från kyrkan som ansåg att man måste fokusera mer på att hålla själen ren istället för att handla onödiga hushållsprodukter och assessorer. Men det var svårt att bortse ifrån det faktum att efterfrågan på dessa varor sporrade handeln och ekonomin, gav arbetstillfällen och därmed fler löntagare som skapade större efterfrågan osv vilket faktiskt tog människor ur sin fattigdom och gav staten möjlighet att starta sjukhus för de fattiga och svaga. Det var svårt för den bildade samtiden – dvs de som kunde läsa – att smälta, att man hade att välja på ett intellektuellt, andligt upphöjt och dygdigt men fattigt samhälle – eller ett rikt samhälle fyllt med personlig fåfänga, laster och förslavning under strävan efter lyx kopplat till meningslös konsumtion. Kritiken tystnade hos de flesta, åtmistone bland de som hade inflytande på utvecklingen och ekonomin, och snart kom de här tankarna och iakttagelserna att ”bekräftas” och leva vidare hos senare ledande ekonomer som t.ex. Adam Smith som anses vara grundaren av modern Nationalekonomi och liberalismens fader genom sitt verk ”The wealth of Nations” 1776.

Då hade den industriella revolutionen nämligen kommit igång på allvar och utbudet blivit tillräckligt stort och priserna så låga att riktigt många kunde unna sig lite lyx ibland. Det var ju genom ångmaskinen, billiga råvaror, billig arbetskraft, nya produktionsmetoder och maskiner samt framför allt billig energi i form av kol som gjorde det möjligt. Initialt var produktionen riktad mot förbättrade samhällsstrukturer men ganska snart skiftade den över mot hushållsprodukter. Produktionshjulen snurrade allt snabbare och ekonomierna likaså. Ibland till och med för snabbt. Redan på 1800-talet och speciellt med massproduktion på löpande band under 1900-talets början så kom ekonomiska kriser, perioder då utbudet var större än efterfrågan. Motmedlet för detta var förstås – enligt ekonomernas tidiga teorier – att efterfrågan måste öka, vilket skede genom marknadsföringens – reklamens – tidiga intåg och även en inbyggd livstidsbegränsning i produkter.

Men trots den gigantiska ökning i tillgänglighet, utbud och efterfrågan på produkter, som inte nödvändigvis uppfyllde människans primära behov, så gick fortfarande 80-90% av fabriksarbetarnas lön i Västeuropa och USA till de primära behoven vid sekelskiftet 1900. Nedan visas en graf över den uppskattade bruttonationalprodukten per person i världen från 1500-talet till år 2000 där vi ser att ingen egentlig förbättring, för gemene man, började synas före 1850.^[15]

Figur 1. Världens genomsnittliga BNP/person från år 1500 till 2000 e.kr. ^[15]

Så trots de enorma framstegen och produktivitetshöjningar som gjorts sedan de första civilisationerna i den ”bördiga halvmånen” i Mesopotamien för drygt 10000 år sedan så kom det inte folket till någon större nytta, i form av förbättrad hushållsekonomi, förrän på 1850-talet. Den snedfördelning av vinster ifrån produktivitetsökningar som skett till ett litet fåtal, det hämmade naturligtvis drivkraften till både ökad produktion och produktivitetshöjning och noterades givetvis av samtida tänkare ända från biblisk tid och fick allt större genomslag under industrialiseringen då de vanliga arbetarnas – gruv- och fabriksarbetarnas – villkor på många sätt var sämre än någonsin vilket ledde fram till att synen på kapitalism kom att delas upp i två breda skolor; den liberala skolan, initierade av förgrundsfiguren Adam Smith, som förordar att fri handel och entreprenörskap funnits i alla tider, ligger i mäniskans natur och är därmed är den bästa för människans välbefinnande, och den Marxistiska skolan efter Karl Marx ( i t.ex. ”Kapitalet” 1867) som ser kapitalism som en onaturlig social relation mellan människor och är de redan priviligierades sätt att ta kontroll över produktionsapparaten och ”uppmuntra” andra att sälja sin arbetskraft som en råvara. Ur den senare kom tidigare tankar kring både socialism och kommunism att utvecklas.

Fossila eran:

Kol användes före industrialiseringen men det var ju i takt med denna som brytningen och förbrukningen ökade. Petroleum (som vi oftast kallar råolja eller bara olja) och flera av dess olika destillerade former har också varit kända sedan forntiden, där t.ex. Babylons murar och torn ska ha varit konstruerade med bl.a. bitumen – bindemedlet i asfalt, men det var först med destilleringen till fotogen 1852 och uppfinningen av fotogenlampan 1853 som borrningarna och produktionen kom igång ordentligt. Oljan och dess produkter var mer energitäta per kilo än ”föregångaren” kolet, det var ”renare” och smidigare att hantera, och kunde användas i förbränningsmotorn. I början av 1900-talet så var det den mest högst värderade resursen på världens börser.

För att förstå hur viktig den billiga energin var, och fortfarande är för att avlasta och göra jobben åt oss människor, kan man ställa sig frågan hur mycket man skulle kräva i ersättning för att 3 gånger om dagen, varje dag bära ett 10 kg tungt paket med förnödenheter upp till Eiffels lilla lägenhet 285 m upp i Eiffeltornet i Paris och sen hur mycket det skulle kosta att istället vinscha upp paketet med motor till en kostnad av dagens elpris. Om man är en snabb, vältränad person som gillar daglig intensiv träning så skulle man ju kunna uppskatta jobbet med gynnsamma arbetstider med mycket ledig tid mellan arbetspassen, men med ett elpris på 1.50kr/kWh så är det nog ändå få personer som skulle acceptera erbjudandet. Om vi antar att investeringskostnaden i motorn vägs upp av kostnaderna för förberedelser, intervjuer och jobbplanering för att initiera en lämplig kandidat så kan man konstatera att med en lön som täcker driftskostnad på endast 1 kr per månad så skulle det bli svårt att hitta en så träningsvillig medarbetare… och då ska den lönen också inkludera arbetsgivaravgift och sociala avgifter.

Modern tid:

De tidiga ekonomiska teorierna byggde på att marknaderna själva reglerade priser, arbetstillfällen, tillgång och efterfrågan på olika produkter och att man med rätt ränta på utlånade pengar kunde nå full sysselsättning. Men fortsatta regelbundna upp och nedgångar, som till exempel börskraschen och depressionen på 1920- och 1930-talet fick John Maynard Keynes att 1936 ge ut boken ”The General Theory of Employment, Interest and Money”. Under pågående depression påtalade han däri hur en otillräckligt stor efterfrågan riskerar att skapa arbetslöshet och hur staten med skatte- och penningpolitik måste gå in och spendera pengar för att förhindra ekonomisk depression och återgång.

I princip alla länder i västvärlden hade infört denna Keynesianska ekonomiska teori, med statlig kontracyklisk stabiliseringspolitik, ett par årtionden efter andra världskriget. Stabiliseringen kunde t.ex. vara räntesänkning (penningpolitik), och statliga investeringar i t.ex. infrastruktur eller sänkta skatter (finanspolitik) vid lågkonjunktur, allt för att styra och öka efterfrågan. Den här perioden fram till 1973 har kallats industrialismens guldålder.

Efter oktoberkriget 1973 mellan Egypten/Syrien på ena sidan och Israel på andra så vägrade flera av de arabiska oljeproducenterna att leverera olja till de som stött Israel i kriget, med kraftiga prisökningar som följd. Plötsligt insåg västvärlden vilken labil beroendeställning man hamnat i och med det enorma behov av oljan som nu drev ekonomierna. En ny kris kom 1979 efter revolutionen i Iran med regimskifte följt av kriget mellan Iran och Irak 1980 vilket ledde till sänkta oljeleveranser, prisökningar och framför allt initial panik med färskt minne från 1973. Genom diskussioner, påtryckningar, priskontrollåtgärder och begynnande energibesparingar och forskning kring alternativa energikällor lyckades man dock ta sig ur den ekonomiska krisen och framför allt lyckades förtroendet hos människor att vända – att de nu modifierade ekonomiska teorierna om ännu friare ekonomiska marknader var de rätta och att framtiden såg ljus ut.

Keynes teorier med stark statlig styrning av ekonomin fick alltså efter oljekriserna på 1970-talet, till hög grad, kliva tillbaka till förmån för den fria marknaden. Nobelpristagaren Friedrich Hayek, som tillhörde (enligt de renläriga, en mer populistisk ”kvantifierande” variant av) den ”Österrikiska skolan” inom ekonomi, hade bidragit till ”förklarandet” av konjunkturcykler samt där förgrundsgestalten inom skolan monetarismen, och senare Nobelpristagaren, Milton Friedman hade förutsagt den stagflation (både hög arbetslöshet och ökande priser) som följde på 70-talet. De menade att dessa problem kom av för mycket statlig inverkan och att Keynesiansk ekonomi bara fungerar under lågkonjunkturer. Det senare fallet av de kommunistiska regimerna under 1990-talet tyckte man bekräftade att kapitalismen med den s.k. monetarismen i fokus var den rätta vägen. Det var den mer konservativt Österrikiskt ekonomiskt skolade Ludwig von Mises som med, enligt dem själva, en strikt logisk uppbyggd teori, förutsåg det kommunistiska ekonomiska systemets kollaps.

Nu kunde dock inte monetarismen förutsäga den största ekonomiska nedgången sedan 1930-talet, då bostadsbubblan sprack i USA kring 2007-2008. Somliga menade dock att uppbrottet 1971 ifrån myntfoten, ursprungligen en koppling till länders guldreserv men senast bindningen till den gemensamma valuta dollarn, var lika stor orsak till den negativa utvecklingen som ledde fram till denna nedgång och där den Österrikiska skolan går ännu längre. De menar att bankernas bråkdelsreservsystem, ”fractional reserve banking” där man lånar ut mer än man har täckning för, inte stämmer med hur människan tänker och handlar vilket skapar fluktuationer med kraschrisk efter högkonjunkturer. Ekonomi är i hög grad grundad på psykologi, hur vi reagerar på förändringar. I dessa stora, komplexa system vill det alltså till att de ekonomiska teorierna stämmer med hur vi fungerar för att det inte ska bli instabil utveckling. Huruvida några ekonomiska teorier klarar det, vare sig de kommer ifrån den Österrikiska eller någon annan ”skola” är oklart?

Ni märker vad komplicerad den ekonomiska diskussionen blev. Ekonomin får ett eget liv och man glömmer lätt bort att grunden fortfarande bygger på ett överskott i matproduktionen.

Dessvärre började man på 1990-talet också se effekter av det som somliga hade varnat för – att det billiga fossila bränslet, den ökande befolkningen och ökande konsumtion skedde på bekostnad av en accelererande utvinning av råvaror, ohållbar industriproduktion, storskaliga monokulturer i jordbruket med processer kopplade till både miljöförstöring, markskövling och eskalerande utsläpp av växthusgaser samt med undanträngning och ökande utrotning av många djur och insektsarter i naturen.

Litteraturförteckning

[1]	L. Binford, ””Human ancestors: Changing views of their behavior”,” Journal of Anthropological Archaeology, vol. 3, pp. 235-257, 1986.
[2]	K. Endicott, ””Gender relations in hunter-gatherer societies”,” i The Cambridge Encyclopedia of Hunters and Gatherers, Cambridge, Cambridge University Press, 1999, pp. 411-418.
[3]	J.-P. Bocquet-Appel, ”When the World’s Population Took Off: The Springboard of the Neolithic Demographic Transition,” Science, pp. 560-561, 2011.
[4]	G. Barker, The Agricultural Revolution in Prehistory: Why did Foragers become Farmers?, Oxford University Press, 2009.
[5]	P. J. Richerson, R. Boyd och e. al., ”Was Agriculture Impossible during the Pleistocene but Mandatory during the Holocene,” American Antiquity, vol. 66, nr 3, p. 387–411, 2001.
[6]	T. A. Brown, M. K. Jones, W. Powell och R. G. Allaby, ” The complex origins of domesticated crops in the Fertile Crescent,” Trends in Ecology & Evolution, vol. 24, nr 2, p. 103–109, 2009.
[7]	D. J. Cheal, i The Gift Economy, New York, Routledge, 1988, pp. 1-19.
[8]	D. Graeber, i Debt: The First 5000 Years, Melville, 2011.
[9]	A. H. Eagly och W. Wood, ” The Origins of Sex Differences in Human Behavior: Evolved Dispositions Versus Social Roles,” American Psychologist, vol. 54, nr 6, pp. 408-423, 1999.
[10]	G. J. Armelagos, ”Brain Evolution, the Determinates of Food Choice, and the Omnivore’s Dilemma,” Critical Reviews in Food Science and Nutrition, vol. 54, nr 10, p. 1330–1341, 2014.
[11]	M. C. D. E. P. A. Sands DC, ”Elevating optimal human nutrition to a central goal of plant breeding and production of plant-based foods,” Plant Sci, vol. 177, nr 5, pp. 377-389, 2009.
[12]	T. Sharlach, ”Cuneiform Monographs, Volume: 26,” i Provincial Taxation and the Ur III State, Brill, 2003.
[13]	J. C. Scott, Against the Grain: a Deep History of the Earliest States, NJ: Yale UP, 2017.
[14]	U.S. Census Bureau, ”Historical Estimates of World Population,” http://www.census.gov/ipc/www/worldpop.html, 2006.
[15]	A. Maddison, ””World Population, GDP and Per Capita GDP, 1-2003 AD”,” Groningen Growth and Development Centre, University of Groeningen, 2007.