Caféhelg med utökat sortiment

Veckans skörd av squash överraskade oss lika mycket som förra veckans – plötsligt låg de där igen, från ingenstans, som aliens i halmen under plantan – och i helgen återfinns de därför inte bara på sopp-bordet utan också som färsk råvara till försäljning. Den vackra gula Gold rush squashen och den mörkt gröna Ambassador – båda har de fast och krispigt, ljusgult respektive vitt kött med litet fröhus, vilket förvånansvärt nog även gäller för de squashfrukter som vuxit sig stora. Utöver Kaffestugan med hembakat välkomnar vi alla till Gårdsbutiken med de vackra och funktionella hantverksprodukterna och stugan Mamsells med utställningen om linets historia. Vi ordnar även en visning av köksträdgården och ängsblomsodlingen kl 15. Väderprognosen visar på regnväder delar av dagen och det finns många mysiga sittplatser inomhus på Kaffestugans båda våningsplan samt på logen … för den som nu inte skulle vilja njuta fullt ut av det efterlängtade friska regnet i trädgården. Varmt välkomna lö-sö kl 12-16.

Majrovan – bortglömd favorit

Under medeltiden var alla tvungna att odla den, på 1600-talet odlades den i sådan omfattning att tidsperioden fram till 1700-talet kallades för ”the age of turnip”. Därefter minskade intresset ner till att i slutet av 1800-talet endast finnas i 15-30 (!) olika frösorter till försäljning. Under 1900-talet fram till idag är den en förbisedd raritet. Detta vill vi ändra på – fördelarna är ju så många; allt kan ätas – även bladen, majrovan är snabbväxande – man hinner odla den i flera omgångar under en säsong (och i södra Sverige kan den vara skördeklar redan i… maj förstås), den är lättodlad – trivs i flertalet jordar, de är vackra – finns i många olika färger som kontrasterar fint till det vita ”köttet inuti”. Och får du en dag ont om energi – så kan du alltid använda de oljerika fröna till din oljelampa – det var nästan enkom av den anledningen som människor historiskt sett odlade den i Asien.

Majrovans släkting höstrovan borde också den få en renässans – lite större, lite starkare i smak och lite torrare – men ändå kalasmat inte bara för människor utan även för djur – det tyckte man i alla fall under lång tid i vår historia.

Det behövs både hängslen, livrem och bärsele när kål skall räddas

Det brukar sägas att ”det inte är en fråga om, utan snarare när kålmalen och kålfjärilarna skall hitta kålodlingarna”. Häromdagen hittade de Ranbos inbjudande fält och sedan dess upplever vi att antalet kålmal, fjärilslarver och puppor ökat exponentiellt.

Så vi tar till alla rekommenderade medel; vattenbombar med dammvatten, fångar kålmal med håvar, larver med fingrarna, häller på nässel/vallörtsvatten och idag är det dags för besprutning med Turex – ett 100% biologiskt medel (tillåten i både KRAV-certifierad och ekologisk produktion) som innehåller sporer från Bacillus thuringiensis som bildar proteinkristaller som är giftiga för insektslarver som äter på bladen. Turex har endast effekt på dessa fjärilslarver och påverkar inte nyttoinsekter, plantor, fåglar, fiskar eller däggdjur, inklusive människor. Kvarvarande baciller bryts ner av UV efter 4-5 dagar. Därefter kommer alla plantor täckas med fiberduk innan processen återigen upprepas om en vecka.

Bacillus thuringiensis är så effektiv och har så specifik verkan att det var dess gen som man tidigt använde för att ympa in i DNA för andra grödor såsom majs, och som numer även förekommer i viss bomull och potatis, för att dessa ska få ett inbyggt skydd mot denna typ av insekter. Det ter sig ju, åtminstone vid första tanken, ganska smart att använda specifika naturligt förekommande försvarsmedel för att modifiera andra arters DNA med deras gener… men också ganska obehagligt. Människan har förvisso i alla tider styrt om arvsmassan på sina nyttogrödor genom korsningar och förädling, men med dagens teknik kan det göras mycket snabbare och för gener som inte kunde nås med tidigare tekniker. Då det är svårt, eller rent omöjligt, att ha full koll på hela näringsväven och långtidseffekterna så är det ju bra att åtminstone EU är väldigt strikta med vilka modifieringar som får förekomma och hur de ska märkas. Vi vill ju gå ännu längre, eller ibland rent av bakåt, och bara jobba med naturens mångfald för att hitta bästa förutsättningarna för just de växter vi vill driva fram och eftersom t.o.m vår guru, Anders Persson tycker det är OK att låta naturens, i våra ögon, snälla krigare Bacillus thuringiensis gå en match mot kålmalen i vår arena så tycker vi också det.

Blomning – säkert tecken för att starta potatisskörden!?

Nix, det gamla talesättet stämmer inte. Hur och när potatis blommar beror helt på potatissort och många moderna potatissorter blommar överhuvudtaget inte. Nej, då är det säkrare att med händerna gräva undan lite jord på sidorna om plantan och kontrollera knölstorleken. Och visst går det bra, ifall endast några av knölarna visar sig vara tillräckligt stora, att då skatta, mjölka eller fulskörda plantorna, dvs att skörda de största knölarna men låta de övriga mindre knölarna fortsätta utvecklas till full storlek. Blomningen kan dock vara en bra signal på när bevattningsinsatser gör bäst nytta för att få en riklig skörd av stora potatisar. Luttrade potatisodlare brukar kunna höras säga: ”Potatisen behöver vatten två gånger, ena gången när den blommar och andra gången när den kokas”. Lättare sagt än gjort – i dessa tider av torka. Vi får där skatta oss lyckliga genom möjligheten till både mjölkning och vattning av potatisen, där det senare kan ske tack vare Ranbodammens vatten som dessutom är extremt humusrikt och mumsigt för växande grödor.

Filtmakeriet – vinnare av Bennetpriset

Mer värdiga vinnare till vårt nyinstiftade pris till Stephen Bennets minne får man leta efter och det är just nu svårt att tro att det kommer gå att hitta några lika självklara pristagare de närmaste åren. Jessica och Veronica Skytt tog över det gamla ullspinneriet i Hallen, Kilafors 2009 och lär sig efter hand steg efter steg i processen. Bara att lära känna och handskas med de gamla, mycket intrikata maskinerna inger respekt. Det är en spännande miljö de jobbar i och en viktig tradition de bevarar och utvecklar och lika fantastiska är de resultat de producerar. Ull är överlägset bomull när det gäller värmeisolering, speciellt när det blir fuktigt. Det är vida mer miljövänligt än både bomull, som kräver stora volymer vatten och långa transporter, och syntetiska material där mikroplasterna ifrågasätts allt mer. De har dessutom förmågan att ”andas” bort organiskt material vilket innebär att bomullsplagg klarar sig mycket längre innan de behöver tvättas, ofta räcker god vädring – t.o.m. vid hög fysisk aktivitet presterar de bättre än de nya, dyra s.k. funktionsplaggen som ganska snart avger långt ifrån behagliga dofter. Tillsammans med det vackra konstsmide som Veronicas sambo Per Alneus skapar i huset så finns alltså flera anledningar att besöka dem. De har öppet 1:a lördagen i varje månad kl 11 – 14 (https://filtmakeriet.se/besok-oss/).

Gåvoskatter utan gåvoskatt

Arne och Ingrid flyttar ifrån Myssje till Trönö. Man kan inte ta med sig allt ifrån en gård till en lägenhet. Vi som förvisso tycker att allt redan finns på Ranbo, tycker ändå att man inte kan slänga fina gamla möbler när ingen annan vill ha dem – hantverk som tidigare generationer jobbat hårt med, i rejäla material och med säker hand. En vacker soffa i rokoko, en ståtlig och praktisk bäddsoffa i jugendstil, som Arnes farfar hade som säng, en härligt rödbrun, drickamålad sekretär i empire (våra gissningar på möbelstilar tror och hoppas vi får många korrigerande kommentarer på) har några av er redan sett på hedersplatser på vår loge under Bennetdagen. Praktband av diverse böcker har fyllt på vår bokhylla. Men vad är det som fyller upp bakre delen av det här flyttlasset? För de över 60 år är det självklart, likaså för de över 30 som är uppväxta på landet, men för de flesta stadsbor under 50 så blir nog gissningarna ”rammel”, som Sven skulle sagt. En sådan här måste finnas på Ranbo… och vi har förvisso 4 stycken sen tidigare, men den här vet vi en som kan utan och innan, och som kan hjälpa oss komma igång med den… Ingrid förstås.

En caféhelg i Stephen Bennets anda och … ande

Under lördagens Bennetdag levandegjordes det spännande 1700-talet i Mo genom dansgruppen Braniculas danser till levande musik, föredrag, prisutdelning och utställningar och det behövdes inte mycket fantasi för att föreställa sig hur Stephen Bennet med ett stort leende var med och njöt lika mycket av dagen som alla vi andra! Och 16.15 …. som final på minnesdagen så blixtrade han till lite och lät det regna en stund …. bara för att visa att han var med och ville tacka för en underbar dag!
Trots att vi under söndagens cafédag inte har dansgruppen Branicula eller musikerna med oss så har vi förhoppningar om att livet upplevs ”gå som en dans” även i dag i de tre 1700-tals stugorna; i Kaffestugan finns hembakat fikabröd och dagens soppa, i stugan Mamsells finns utställningen om, och guidning kring Flors linnemanufaktur, som under den här helgen förgylls med sex stycken lövtunna, skira, ömtåliga och mycket vackra servetter av Flor-damast som Hembygdsföreningen lånat ut. Linboden är fylld med vackra och tidlösa hantverksprodukter från lokala hantverkare. Det finns även möjlighet att besöka köksträdgården och ängsblomsodlingsprojektet på egen hand eller delta i visningen kl 15. Vandringsled från gården till utsikt på Ranboberget, Naturpasset till försäljning. Eller varför inte en avkopplande stund i hängmattorna i skuggan av trädkronorna. Välkommen till Ranbogården idag kl 12-16!

Välkommen till Bennetdagen – idag! Välkomna till en lustfylld tidsresa.

Vandra de knappa 300 meterna genom Ranbogårdens allé och märk hur ni delvis samtidigt förflyttas lika många år tillbaka i tiden. Idag levandegörs det spännande 1700-talet i Mo genom dans, musik, föredrag och utställningar på gården. Dans- och klädedräktsintresserade gruppen Branicula förgyller trädgården tillsammans med två spelmän. I Kaffestugan finns hembakat fika – givetvis nybakat – och dagens soppa. De andra två 1700-talsstugorna, Linboden som är fylld med vackra och tidlösa hantverksprodukter, och Mamsells med utställningen om, och guidning kring Flors linnemanufaktur, är givetvis också öppna. Den senare förgylls dagen till ära med sex stycken lövtunna, skira, ömtåliga och mycket vackra servetter av Flor-damast som vi fått låna av Hembygdsföreningen respektive en som vi, mycket generöst, fått av Lena och Sven, gårdens tidigare ägare. På logen samlas vi för föredrag och dagens prisceremoni, där Stephens ättling Tom Bennet delar ut årets Bennetpris som vi instiftat till minne av Stephen Bennet och till ära för den/de hantverkare i Hälsingland som tydligast bevarar och utvecklar ett hållbart hantverk. För detaljerat schema se https://www.facebook.com/events/167016040828557/ . Välkomna idag lördag kl. 12-16:30.

Zucchini i Bennets anda på Bennetdagen – Är det verkligen historiskt korrekt?

Bennet var före sin lokala samtid i mångt och mycket, han utvecklade inte bara linhanteringsmetoder och redskap utan även allmänna jordförbättringstekniker. Som vice direkteur under Jonas Alströmer i Alingsås såg han ju också till att potatis snabbt kom till Mo (… hmm… kanske var det rent av Stephen Bennet som först tipsade Jonas Alströmer om den pär(l)an.) Huruvida han, som engelsman, var tidig med att låta zucchini hamna på matbordet i socknen är dock inte fastställt, men om han gjorde det så använde han nog inte det italienska namnet utan snarare det engelska namnet squash eller marrow (fullvuxen squash) eller rent av franskans courgette om han plockade upp vanan ifrån Frankrike eller Belgien. Frukten som tillhör pumpasläktet kommer ursprungligen ifrån Nordamerikas indianer och där européerna tog med sig dem hem under namnet squash, vilket var en förenklad form av indianstammen Algonkinernas namn asquutasquash som betyder ”äts rå”. Så med tanke på engelsmännens tidiga intressen i Nordamerika så är det alltså fullt möjligt att han hade squash på bordet och det vore ju i sann merkantilistisk Bennetanda –”gräv där du står” – att ta hand om sådana tacksamma lokala resurser som squashen visat sig vara i vårt trädgårdsland. Därmed känner vi oss väl motiverade att låta gårdens squashskörd, under helgens cafédagar och Bennetdagen, flöda över i både soppor och bakverk. För mer information om Bennetdagen den 14 juli se, https://www.facebook.com/events/167016040828557/

Under Bennetdagen avslöjas vem som får årets Bennetpris

Priset har instiftats till minne av lin-manufakturisten och direktören vid Flors Linmanufaktur 1736-1757, Stephen Bennet som utvecklade metoder och tekniker vilka förbättrade kvalitéten på det vävda tyget till den grad att det eftertraktades vid bl.a. de flesta av Europas kungahus.
Priset har till syfte att visa uppskattning för en person eller företag som gynnat ett hållbart hantverksområde eller som själv utövar ett sådant hantverk och som på så sätt starkt bidrar till hantverkets bevarande och utveckling.
Priskommittén bestod av Eva Carlborg (Region Gävleborgs hemslöjdskonsulent), Bitti Lehmann (näringslivsutvecklare Söderhamns kommun), Anders Persson (kursledare inom hållbarhetsområdet), Anders Norén (ordförande i Söderhamns konstförening) samt en representant ifrån Ranbogården.
Kommittén framhåller speciellt vikten av att både arbetsprocesserna kopplade till hantverket och produkterna i sig själva ska ha ett högt nyttovärde och vara hållbara ur ett ekologiskt och socialt perspektiv och vill med detta bl.a. se till råmaterialets, hantverkets och produktens hela livscykel – detta i tider med klimathot och där produktion och produkter ofta är kopplade till en alltför hög grad av resursutnyttjande, energiåtgång och överkonsumtion men en låg verklig nytta. Därtill lägger man också stor vikt till pristagarens engagemang när det gäller kunskapsförmedling av hantverket och även till det estetiska värdet.
Vem kan passa bättre att presentera årets pristagare än Tom Bennet, ättling till Stephen Bennet och hitrest ifrån Halmstad, som under högtidliga former kommer tillkännage vem som får ta emot årets Bennetpriset. För mer information om Bennetdagen se https://www.facebook.com/events/167016040828557/