Alltings vagga

Som om lilla Mo socken inte har haft tillräckligt stor beskuren del av fläktarna från historiens vingslag. Hälsinge regementes samlingsplats under många århundradena, ett av Sveriges största och framgångsrikaste manufakturer på 1700-talet och den spännande historien om Hälsingmo förläggning på 1940-talet. Efter lite källforskning i Dr Livingstones anda så inser vi nu dessutom att hela upprinnelsen till Söderhamn som by och senare som stad finns att hitta i Mo socken.

Nu ska vi dock inte förhasta oss och komplettera med ett nytt band till den, på många sätt, store Olof Rudbeck den äldres monumentalverk ”Atlantican” där han på 1600-talet, mycket ödmjukt, lyckas förklara att Sverige är hela mänsklighetens vagga och där vi i band två alltså skulle precisera mer exakt var i Sverige som Adam och Eva levde i paradiset. Men så här ligger det till. Det var ju kraften vid kvarnfallet i Söderhamnsån som låg till grund för beslutet att, på platsen, år 1620 förlägga en centraliserad vapentillverkning för Hälsinglands många skickliga vapensmeder och samtidigt grunda staden. Platsen kring åmynningen hade dock fungerat flitigt som plats för handel och fiske sedan urminnes tider och med en borg, Faxehus som vakade över både platsen och ån från tidig medeltid. Olof Rudbeck skulle genast jämföra det med hur ett av världens sju underverk ”Fyrtornet på Faros” vakade över skeppen som kom till staden Alexandria vid Nilens utlopp i över 1000 år. Precis som Dr Livingstone senare undrade var någonstans det blomstrande Alexandria’s livsnerv Nilen hade sin upprinnelse så undrade vi nu förstås var Söderhamnsån hämtade sitt livgivande vatten.

Med fingret på kartan kan man svårligen följa dess ringlande uppströms genom Söderala, därav namnet på ån här, Berga och Kyrkbyn som alla alltså fått ta del av dess kraft. Därifrån har den gått under det mer trolska och spännande namnet Bergaån. Och efter att ha klättrat upp för den höga klippbranten, med många potentiella trollhålor, till högsta toppen på Högbrunnsberget så förstår man varför, och utsikten och stämningen här uppe är minst sagt förtrollande där Söderhamnsåns källa, Stora Örtjärn ligger som en pärla mellan skogsklädda böljande vidder… Kanske att Olof Rudbeck hade rätt trots allt.