Mitt i ”spenaten”

Lätt att tro att det var stadsbons lantgårdsupplevelse av just nyzeeländsk spenat som bidragit till det slanguttrycket. Julia får onekligen sträcka på sig för att synas i den yviga och frodigt växande nyzeeländska spenaten – det finns uppgifter om att en planta kan breda ut sig ett par kvadratmeter så ännu har vi inte sett slutet på detta spenathav.

Apropå hav, så var det världsomseglaren kapten Cook som ”hittade” växten 1771 på – föga förvånande – Nya Zeeland där den växer fritt och på 1800-talet fann den sin väg till Sverige. Att den både smakar och används som ”vår” bladspenat bidrog till andra halvan av namnet – trots att de två sorterna ingalunda är släkt med varandra på något vis.

Men de kompletterar däremot varandra utmärkt – medan vanlig bladspenat är en kallvädersväxt som kan odlas vår och höst är den nyzeeländska en varmvädersväxt som ger stora skördar mitt i högsommaren (och ända in på senhösten). Medan man inte ska ge vanlig spenat till barn under ett år, pga av det höga nitratinnehållet, så går det alldeles utmärkt att servera dem nyzeeländsk spenat. Men när det gäller att minimera arbetsinsatsen så kommer nog ändå den nyzeeländska att vinna – för även om vanlig spenat också tenderar att producera allt fler nya blad vartefter du skördar de yttersta på plantan så är det inget mot vad den effektiva nyzeeländska spenaten gör… som dessutom är perenn till skillnad från den ett-åriga bladspenaten.