Kålroten – kraftigt rotad i den svenska myllan

Det syns ju tydligt på bilden att denna grönsak trivs, och är kraftigt rotad i den svenska myllan. ”Den enda ursvenska grönsaken” som den kallats, och i Frankrike och i Storbritannien benämns den ”navet de Suède” respektive swede (efter Swedish turnip=svensk rova), och i Tyskland Schwedische Rübe (svensk rova) samt i Frankrike och USA även vardagligt för rutabaga efter den västgötska benämningen rotabagge vilka alla tillsammans ju är starka bevis för det svenska ursprunget... eller?

Nej, det är inte säkert att ens kålroten har sina första rötter i Sverige. Förvisso hävdar en del att den schweiziske botanisten Gaspard Bauhins uttryckt att den redan 1620 växte vilt i Sverige medan andra konstaterar att han därmed menade majrovan och att kålroten istället blev resultatet av hans egna försök på 1620-talet med korsningar mellan majrova och andra kålarter, medan ytterligare andra forskare menar att det är en vild korsning med rötter från europeiska Ryssland. Ytterligare några hävdar att den härstammar från Mellanöstern.

Anledningen till villfarelsen och benämningar med Sverige-koppling har därför troligen att göra med våra förfäders tidiga förädlingsinsatser från 1500-talet, storhetstidens vurm för det ur-svenska och världskändisen Carl von Linnés arbeten och lovordande av Bauhins tidiga arbeten, och kanske därmed även dennes ”referens” till vildväxande kålrötter i Skandinavien.

Kålrotens popularitet under den aktuella, och senare perioder var dessutom minst lika stor i våra grannländer och i Ryssland – och vi ska nog inte bli alltför förvånade om vi stöter på benämningen russian turnip i några av de östra delarna av världen…

Våra vänner på bilden följer däremot en annan garanterat långvarig svensk tradition, där vi på olika sätt ”slitit för brödfödan”.