Högt-svävande plan? 

Sådär ja… nu börjar det likna något. För visst är det väl öppen planlösning som är inne fortfarande!? Nu är det bara glasfasaderna som ska på plats så ligger Storstugan helt rätt i tiden!

Nejdå… ingen fara, det är klart vi vill behålla den fina, gamla karaktären på gården. Lena’s pappa Torsten köpte överdelen till en 1700-tals gård i Ellne, Söderala på 1970-talet, plockade ner den, flyttade hit den och plockade ihop den igen tillsammans med bl.a. Lena… Den idén, med timmerhus som monteringssats, borde hon kanske tagit med sig till IKEA. Den 250 år gamla timmerdelen är det nämligen fortfarande inget större fel på, medan källardelen som byggdes på plats i, det då fortfarande moderna, materialet Siporex inte hade överlevt en enda vinter till.

Siporex var en tidig tillverkare av den svenska, på 1930-talet, uppfunna lättbetong som baserades på cement, vilket var cementindustrins svar på den ursprungliga och lika svenska uppfinningen ”Ånghärdad gasbetong” från 1920-talet och som från 1940-talet blev välkänt under handelsnamnet Ytong, och från 1975 ökänt som blåbetong då det visade sig innehålla cancerframkallande, radonspridande Alunskiffer. (Ytong lanserade sedan, 1968, också det underhållsfria, frosttåliga berömda vita mexiteglet.) Siporex fick aldrig Ytongens dåliga rykte men det var uppenbarligen ingen bra idé att använda till källare då de öppna porerna förr eller senare suger åt sig vatten som sedan kan frostsprängas, speciellt som Storstugan aldrig färdigställdes och stod ouppvärmd, och till slut gav vika för trycket från omgivande jord.

Nu blir det en ny källare i den mer positivt beprövade amerikanska uppfinningen (1916), lättbetongen LECA – Light Expanded Clay Aggregate, som dock blev framgångsrikt först efter att danskarna hade modifierat den på 1960-talet, och som mer specifikt ska benämnas lättballastbetongen eftersom det har ett grundmaterial, en ballast, som är lättare än betong, nämligen leran, i form av luftfyllda kulor som glaseras så de får stängda porer. Vi… eller förhoppningsvis våra barn eller allra helst ännu senare generationer får väl se om timmerhuset även överlever det materialet.