Hållbar inhägnad – i dubbel bemärkelse

Getter har ett rykte om sig att kunna ta sig över det mesta och när till och med våra får med relativ lätthet tar sig ut ur nuvarande sommarhage (förvisso utan elstängsel) så tändes ett hopp när vi i kurslitteraturen kunde läsa att den effektivaste inhägnaden för getter är en gammaldags gärdsgård. På helgens fäbodkurs bekräftade vår kursledare i gärdsgårdsbygge detta, med tillägget att inhägnaden bör göras minst 130 cm hög. Men fortfarande vid den höjden så är det bara de vuxna getterna som avskräcks, medan de små killingarna tenderar att mer se gärdsgården som en rolig klätterställning att klättra omkring på och ta sig över.

Att bygga en gärdsgård ter sig vid första anblick som ett stort projekt med många utmaningar och ”hinder”. Men ett bygge kan vara väl investerad tid. Beroende på markförutsättningar så kan en gärdsgård hålla i 10-25 år. Tydligen så bidrar olika former av impregnering eller bränning av spetsarna till stödstörarna som ska slås ner i marken endast marginellt till livslängden och är således ett arbetsmoment som man kan spara in på. Därtill bli ju ett bygge också mer hållbart ur ett miljöperspektiv. Den dag som stödstolparnas delar under mark börjar ruttna tas stolparna upp och det uttjänta träet sågas av och stolpen slås på nytt ner igen och man får återigen en gärdsgård som står stabil ända tills historien upprepar sig igen 15-talet år senare. Med tanke på hur långa stödstörarna ofta gjordes så förväntade man sig uppenbarligen att återupprepa detta moment många gånger om och ha en stabil gärdsgård som både barn och barnbarn kunde få se stå pall trots många års väderpåfrestningar.

Om man begrundar hur många gärdsgårdar som det byggdes förr så tyckte man uppenbarligen att det var värt det … den sammanlagda längden på vårt lands gärdsgårdar vid mitten av 1800-talet sägs motsvara fyra gånger runt jorden! Kursledaren nämnde hur en fäbodvall lite längre norrut omgärdades av inte mindre än 20 mil gärdsgårdsbygge, byggt av strävsamma insatser från vallens 44(!) hushåll. Borde inte den vallen få namnet Stockholm, kan man tycka?

När alla vi hantverkare samlats på tunet innanför gärdsgården för att beundra bygget därifrån så kom några som inte verkade lika nöjda med dagarnas verk och undrade varför inte de blivit tillfrågade inför inskränkning av deras frihet på vallen.