MTB kring Ranbo

Det finns gott om skogsvägar och stigar kring Mo som passar för mountainbike. Det blev jag varse när jag tidigare i höstas hängde på gänget som brukar samlas på onsdagskvällar vid macken i Mokorset. Med Markus Fernlund i spetsen for vi i bra fart iväg genom västra delarna av Enmyra, rundade Storberget och kom fram vid Vannsätter och Bergvik. Av bara farten fortsatte vi söderut och rundade även Mickelberget innan vi vände hemåt igen… på andra sidan Storberget den här gången. Mycket trevlig cykling där man kunde hålla god fart nästan hela tiden. Hör av er till Markus Fernlund om dessa mycket trevliga kvällsturer på onsdagar låter lockande… de kör fortfarande tror jag, nu med starka pannlampor.

Djur, gård, skola och jobb gör dock att det sällan passar oss att ge sig iväg länge eller ens planerat. Man får passa på när det blir en lucka, så därför har vi några ”egna”, kortare favoriter som vi gärna rekommenderar andra att prova på. Den varma och relativt torra hösten gör att stigarna i skogen fortfarande håller bra.

Om man kommer från parkeringen vid allén så är slingan runt Olberget på skogsvägarna och kyrkstigen den mest uppenbara. Det är relativt lättcyklade 7,5 km och man kan hålla god fart överallt utom på ett par steniga partier på kyrkstigen.

En betydligt trixigare slinga är att följa vår upp-markerade vandringsslinga mot Ranbobergets topp. Kartor till den finns ju i brevlådan vid parkeringen. Sträckan fram till kyrkstigen bjuder då på betydligt mer tekniskt utmanande cykling, men om man bara är medveten om det så är det en rolig sträcka att försöka minimera antalet nedsättningar på. Sen får man samma roliga, snabbare cykling på kyrkstigen. När man kommer upp på åsen väster om Stora Acktjärn så kan man fortsätta rakt fram, istället för att svänga höger mot toppen, så får man fortsatt härlig snabb, snirklande cykling fram till ett litet hygge framför Ranboberget där mer tekniska sträckor tar vid tills man ansluter till vandringstigen igen när den leder ner till Paläck och tillbaka ner över vår åker längs dikeskanten. Den rundan är ”bara” 5,8 km men den känns betydligt tyngre än Olberget runt.

Den mest belönande, men också den tyngsta slingan är dock att fortsätta följa vandringsstigen upp till Ranboberget. Bortsett från ett par korta passager över mindre stentorg så kan man faktiskt cykla hela vägen upp för den släta östra sidan. Väl uppe får man dra djupt efter andan, både av hänförelse över utsikten och för att inte kollapsa av mjölksyran. Sen får man en alltför kort men mycket rolig slick-rock cykling tillbaka ner från toppen igen. Att fortsätta vandringsstigen uppifrån toppen är inte att rekommendera, men när man kommer ner till klapperstensfälten igen så fortsätter man på stigen runt Ranboberget för att ansluta på vandringsstigen igen. Den slingan blir 8,5 km.

Sen kan man ju dessutom runda Pottmyran… Som sagt, skogsvägar och stigar runtom Mo för MTB finns det gott om.

Från Ulva till Ranbo på vikingars vis – Första träff kring intressant idé

När vi flyttade upp hit gick vi en kurs för nystartade företag som drevs i Söderhamn kommuns regi. Förutom mycket ny kunskap, tips och kontakter från kursledare Bitti Lehmann och Björn Wedin så lärde vi känna många andra trevliga människor i start-up fas som gick med liknande tankar. När vi alla presenterat oss och våra idéer för varandra så insåg vi och Karolina Svensk på Hälsinge Ridupplevelser i Ulva att vår geografiska närhet och angränsande verksamheter var för bra för att inte spinna vidare på. Att diskutera hur man via gamla skogsstigar och nyare skogsvägar kan leta sig fram till Ranbo från deras gård i Ulva norr om Glössbo för att framöver kunna erbjuda en sådan upplevelse för andra är en både rolig och spännande uppgift, speciellt om man har möjlighet att för några dagar byta ut apostlahästarna mot Karolinas trevliga islandshästar.

Den här dagen red vi dock i deras tasse-marker i skogarna väster om Ulva, mer för att lära känna hästarna och bolla tankar. Gutti, Mulle, Pilgrim (fr. vr. i bild) var de underbara, pigga, starka, trygga, lättridna och långhåriga pojkarna som denna dag fick bära oss fram i de, med sprakande höstfärger draperade, vackra hälsingeskogarna. Det var underbart att, efter alla år med att, för säkerhets skull, gå bredvid Julia till häst i skogen, nu se hur hon med lätthet red med oss överallt och t.o.m. när vi i full fart töltade fram på de mer lättridna partierna.

Efter den turen är vi nu övertygade om att hästarna och vi kommer att klara detta nya ”projekt” och att svårigheterna framöver snarare handlar om vilken av alla vackra sträckningar man ska ta till Ranbo; rutten via den trolska skogstjärnen, via det utmanande storslagna stentorget eller via berget med vidunderlig utsikt… för helt klart är att med sådana islandshästar så gäller ”alla vägar bär till Ranbo”. Det ska bli ett sant nöje att till nästa sommar även lösa de ”svårigheterna”.

Vi hoppas att fler kommer vilja uppleva de hälsingska skogarna från hästryggen och framöver kanske också välja ritten till Ranbo på vikingars vis där en värmande soppa, en fika och en skön vila väntar inför, kanske nästa dags, ritt tillbaka. Hör gärna av er till Karolina om det låter intressant eller om ni redan nu vill ut och rida i de djupa skogarna kring Ulva. Facebook: Hälsinge ridupplevelser, www.halsingeridupplevelser.se